Armstrongs-kanonen har fått sitt namn efter uppfinnaren, sir William Armstrong och tillverkas vid hans etablissement "Elswick ordnance works" vid Newcastle on Tyne i England. Den ursprungliga armstrongskanonen, som uppfans 1857, är en refflad bakladdningskanon af smidt jern, hufvudsakligen tillverkad af spiralformigt uppvindade ("coiled") jernskenor. Kanonen är utborrad efter hela sin längd. Bakre delen utgör skrufmoder för en stor ihålig bottenskruf, framför hvilken en öppning är uttagen upptill i kanonen. Genom denna öppning nedgår ett löst bottenstycke, som medelst bottenskrufven fastklämmes emot bakre delen af loppet.
När kanonen skall laddas, lossas bottenskrufven, bottenstycket upplyftes, laddningen införes genom hålet i bottenskrufven så långt, att hon kommer framför öppningen för bottenstycket, hvarefter detta nedsättes och skrufven tillvrides. Refflorna äro många och grunda. Ifrån det minsta fältstycke finnas alla storlekar upp till 110-pundaren. Närstående teckning visar i genomskärning en 40-pundig bakladdningskanon med "coils".
Enär den armstrongska bakladdningsmekanismen visat sig olämplig för gröfre refflade stycken, tillverkas dessa numera för laddning från mynningen. Armstrongskanonen "bygges" nu på följande sätt. En inre ståltub, utborrad ur ett massivt gjutet block, som blifvit genomsmidt och sedan härdadt i olja, bildar loppet och omgifves till sin bakre del af en särskild, gröfre cylinder, som sträcker sig fram till tapparna och är smidd så, att jernets fibrer gå parallelt med kanonens längdriktning. Baktill igensättes kanonen med en grof skruf, som stöder mot ståltubens botten. Såväl ståltuben som den bakre cylindern omgifvas af ett stort antal ringar ("coils"), olika till storlek och form, efter den plats de hafva på kanonen. Dessa ringar tillverkas på det sätt, att tillräckligt många och långa jernstänger sammansvetsas till en skena, som efter uppvärmning spiralformigt uppvindas öfver en långsamt kringgående vals och derigenom kommer att bilda en ihålig cylinder. Denna cylinder vällhettas och föres under ånghammaren, der alla spiralerna sammanvällas. Sedan ringen blifvit afsvarfvad till något mindre diameter än den del har, som han skall omsluta, uppvärmes han och sättes på sin plats, der han vid afsvalning och deraf förorsakad sammandragning fastnar. Det fins grofva mynningsladdnings-armstrongskanoner af ända till 12 tums kaliber, vägande 561 centner, och för Italiens räkning tillverkas nu kanoner af 2,390 centners vigt. Dessa jättekanoner hafva 14,48 dec.-tums (43 c. m.) kaliber och skjuta, med 470 skålpunds laddning, 20 centners projektiler med en beräknad initialhastighet af 1,347 f. Bland de land, som försedt sig med armstrongs-kanoner, är äfven Norge. De norske kanonerna benämnas 6½, 7- och 8½-tums, resp. 150-, 225- och 350-pundiga.
Vid Elswick-faktoriet förfärdigas nu äfven kanoner efter det för engelska statens kanontillverkning fastställda s. k. woolwichsystemet (se d. o.). R. P.