Årstider

Årstider, astron., meteor. Emedan jordens rotationsaxel ej är vinkelrät mot ekliptikans (jordbanans) plan, utan med detsamma bildar en 66 1/2 graders vinkel, måste de parallelcirklar på jordytan, å hvilka solen vid middagstid står i zenit (se d. o.), förflytta sig under årets lopp mellan 23 1/2 graders nordlig och 23 1/2 graders sydlig bredd. Vid det förra tillfället, som inträffar d. 21 Juni, mottager den norra jordhalfvan från solen den största värmemängden, vid det senare tillfället, d. 21 Dec., den minsta. Man skulle derför vänta sig, att d. 21 Juni hos oss vore den varmaste, d. 21 Dec. den kallaste dagen. Så blir emellertid ej fallet, emedan hafven och de öfre jordlagren behöfva ganska lång tid för att uppvärmas och afkylas. Detta gör, att den varmaste dagen i våra trakter i medeltal infaller i midten af Juli, den kallaste i slutet af Jan. eller i början af Febr. Den af nämnda orsaker i förening framkallade årliga vexlingen i klimatiska förhållanden på samma ort, benämnes årstider. I meteorologiskt afseende delas året i 4 lika långa årstider, af hvilka vintern på norra halfklotet innefattar månaderna December, Januari och Februari, våren Mars, April och Maj, sommaren Juni, Juli och Augusti, hösten September, Oktober och November. På södra halfklotet blifva beteckningarna motsatta, så att Juni, Juli och Augusti äro vintermånader o. s. v. Se vidare Meteorologiska årstider. E. S.