Ätt

Ätt (Fornnord. aett, genit. aettar). 1. Odalmannaslägt eller familj i det forntida Skandinavien och på Island. Ättens medlemmar voro med hvarandra förenade till gemensamt bistånd, försvar och ansvar. Om en af dem dräptes, var hela ätten skyldig att hämnas honom (se Blodshämd) och egde, om förlikning kunde åvägabringas, att mottaga och sins emellan fördela de böter, som dråparen och hans ätt erlade (ättebot). Jorden var visserligen skiftad mellan ättens medlemmar, men vid försäljning hade säljarens slägtingar bördsrätt. Genom flere ätters sammanslutning till gemensamt skydd uppkom häradet. — 2. Furstlig eller adlig slägt. — 3. Hvar och en af de tre grupper, i hvilka runraden delades, och som i den äldsta runraden innehöllo 8 »mynder» (se Runor). E. Bråte anser ordet ätt i denna betydelse icke vara Isl. aett, ätt, familj, utan en afledning af Isl. átta, åtta, således = »antal af 8» (se Sv. fornminnesföreningens tidskr. VII, 1; 1888).