Åtvidaberg, kopparverk, hufvudorten inom »baroniet Adelsvärd» (det enda baroniet i Sverige), ligger i Åtvids socken, Bankekinds härad, Östergötlands län. Förutom kopparverket finnas der andra industriella inrättningar af flere slag, alla tillhörande baroniet, såsom sågverk (uppfördt 1883) med 2 ramar, kantverk och stafsåg m. m., snickerifabrik (färdig 1891), qvarn, bryggeri och mälteri. Dessutom drifves stort jordbruk, med dertill hörande mejeri. Platsen, som är naturskönt belägen och genom planteringar och anläggningar af flere slag ytterligare förskönad, är tätt befolkad och bebyggd samt gör intryck snarare af en köping än af en herregård på landet. Utom de för kopparverket och jordbruket erforderliga kontors- och ekonomibyggnader samt byggnader för tjenstemän, läkare, veterinär, apotek, sjukhus, skolor m. m. finnas äfven ett stort hotell, jernvägsstation och en mängd enskilda bostäder. Äfven socknens nybyggda, vackra kyrka är der belägen, och ruinen af den äldre kyrkan pryder i sin mån platsen.
Koppartillverkningen är grunden till platsens och baroniets uppkomst. När grufvorna, tillhörande Å:s kopparverk, först bearbetades är ej bekant, men af Eriks af Pommern bref »om frihet på Åtvidaberg och dem, som der bergsbruk öfva» (1413) vill det synas, som hade redan dessförinnan bergsbruk förekommit i trakten. Traditionen förlägger detta bergsbruk till tiden »före digerdöden». Vare nu dermed hur som hälst, så visa dock många gamla gruföppningar och slaggvarp efter forna hyttor, att i långt förgångna tider bergsbruk förekommit i trakten. Att grufvorna bearbetats före slutet af 1400- och början af 1500-talet lär likväl vara kändt, men derefter lågo de länge öde. Åren 1743–45 företogo sig emellertid inspektoren Jonas Solberg och undermarkscheidern Erik Solberg att sofra i de gamla slaggvarpen och bearbeta några gamla grufvor i Åtvids socken. De måste dock snart sluta med detta arbete, då det gick med förlust; men 1754 upptogs arbetet å nyo af fänriken David Hallonqvist, som erhöll mutsedlar å grufvorna samt å »Åtvids kopparverk». Då hans egna penningemedel ej räckte till för ett fortsatt arbete, lyckades han med sig förena direktören A. Schenbom och krigsrådet, sedermera tit. landshöfdingen och baronen Johan Adelsvärd. Desse bildade d. 2 Maj 1761 ett bolag med 100 lotter. Adelsvärd blef disponent, och arbetet bedrefs med kraft. Till en början funnos flere intressenter i bolaget; men sedan Adelsvärd småningom samlat alla lotterna, utom 20, på sin hand, stiftade han och hans friherrinna, Katarina Funck, ett fideikommiss af dels sina andelar i Åtvidaberg, som kopparverket kallades, med tillhörande jordegendomar, dels sina öfriga fasta egendomar m. m. Å denna stiftelse söktes redan år 1777 konungens sanktion, då det tillika begärdes, att fideikommisset skulle varda ett baroni och bära namnet Adelsvärd. Efter det emellertid Johan Adelsvärd af bergsrådet Jean Lefebure inköpt återstående delar i Åtvidabergs bolag, gjordes d. 20 Dec. 1781 af Adelsvärd och hans friherrinna en ny fideikommiss-stiftelse af egendomarna Adelsnäs, Bersbo, Qvistrums och Bersbo säteri, Åtvidabergs gods och kopparverk, Forsströms och Ormstorps jernverk m. m. Denna stiftelse, som är den nu gällande, erhöll under namnet »Baroniet Adelsvärd» k. stadfästelse d. 9 Maj 1783. På grund af k. resol. d. 12 Juli 1872 egde vissa egoutbyten rum, hvadan baroniet Adelsvärd numera består af 32 5/8 mtl frälse och 32 5/8 mtl kronoskatte, eller tillsamman 65 1/4 mtl, af hvilka 51 5/8 mtl ligga i Östergötlands och 13 5/8 i Kalmar län. Hela arealen är 21,734,9 har (ungefär 1,9 gammal qv.-mil). Taxeringsvärdet 1890 var 2,677,100 kr.
De grufvor, från hvilka malmen till Å:s kopparverk hemtats, ligga i två skilda fält, nämligen ett i Åtvids socken, omkr. 6,5 km. v. från Å., och ett 10 km. n. n. ö. derifrån. i Värna socken. Det förra fältet, af hvars grufvor Mormorsgrufvan är den största (med ett lodrätt djup af 407 m.), arbetas icke längre. Under början af 1880-talet vanns der dock ännu någon malm. I det andra hufvudfältet, Bersbofältet, utgöres fyndigheten af ett malmförande lager, som har formen af ett omvändt S och en längd af omkr. 570 m. På detta lager äro flere grufvor med olika namn upptagna, men det hela utgör dock ett sammanhängande grufsystem. Bland de olika grufvorna kunna anföras Bondgrufvan, Katrinebergs eller Storgrufvan och Steffenburgs-grufvan. Malmerna i det böjda lagret utgöras af kopparkis med magnetkis, zinkblende och svafvelkis samt hafva förekommit linsformigt efter hvarandra med någon s. k. omstjertning. På omkr. 350 m. djup började emellertid de rika malmerna att aftaga, och derunder hafva inga brytvärda malmer ännu anträffats. Bersbo Storgrufvas största djup är 412 m. Omkr. 2 km. ö. s. ö. om Bersbo malmfält ligger en annan grufva, Grönhögsgrufvan (Björsäters socken), som ännu på 1880-talet arbetades på kopparkis, men der denna malm mot djupet alltmer utträngts af magnetkis.
Grufvorna, tillhörande vestra fältet, förekomma i granulitisk gneis, inlagrad uti den i malmen eljest rådande urgraniten. Enstaka grufvor träffas äfven i en hornblendeskiffer. Äfven Bersbo-fältets grufvor ligga i ett granulitiskt gneislager, som stryker utmed och böjer sig omkring ett dioritparti. Sjelfva det malmförande lagret består af öfvervägande qvarts, med pleonast samt magnetkis, brun glimmer m. m., hvari kopparkis och svafvelkis förekomma, dels som en fin impregnation, dels som strimmor och ränder, parallella med lagrets strykning.
Malmbrytningen i Å:s grufvor har på senare tiden varit följande:
meter-ton 1866–70 20,966 skrädd malm 1871–75 9,812 » » 1876–80 3,442 » » 1881–85 3,815 » » 1886–90 4,057 » » 1891 636 » » 1892 583 » »
För malmfrakten från Bersbo och Å. byggdes åren 1856–57 en jernväg, hvilken 1879 intogs i Norsholm–Vesterviksbanan, genom hvilken Å. nu står i direkt förbindelse med jernvägsnätet i landet. Malmen från grufvorna smältes förr efter här i landet vanlig metod, för hvilket ändamål hyttebyggnader med sulu-ugnar, råkopparugnar, garhärd och raffineringsugnar äfvensom vändrostningshus funnos uppförda vid Å. samt hyttebyggnad för sulusmältning vid Edshyttan 7 km. från Å. När emellertid under 1870-talet tillgången på i synnerhet rik malm började aftaga, infördes koppartillverkning på »våta vägen», för hvilket ändamål dels de gamla hyttebyggnaderna vid Å. ändrats, dels nya derstädes uppförts. År 1882 synes den nya metoden, som numera uteslutande användes, hafva börjat tillämpas. Genom denna vinnes ej allenast »cementkoppar», som sedan smältes och raffineras, utan äfven gyldiskt silfver, rödfärg m. fl. produkter.
Koppartillverkningen vid Å. har varit:
ton medeltal
pr år i ton åren 1765–99 3,448,8 98,5 » 1800–49 8,046,8 161,3 » 1850–74 18,000,8 720,0 » 1875–79 1,233,7 616,8 » 1880–84 1,025,1 212,5 » 1885–89 676,5 135,3 » 1890 —— 224,3 » 1891 —— 213,9 » 1892 —— 201,7
Koppartillverkningens maximum inföll år 1869 med 1,117,4 ton; dess minimum under 19:de årh. inföll 1886 med 51,4 ton.
Å:s koppar åtnjuter högt anseende för sin renhet och godhet; den är flere gånger prisbelönt och säljes dels till England, dels numera till Granefors kopparvalsverk i Bleking.
Af silfver har vid Å. frambragts:
kg. medeltal
pr år i kg. 1883–87 263,848 52,77 1888–92 669,561 133,912
Innehafvarna af baroniet Adelsvärd hafva intill senare tider bebott egendomen Adelsnäs (se d. o.), belägen ett litet stycke s. om Å. vid stranden af Bysjön. Den nuv. innehafvaren, friherre Axel Reinhold August Adelsvärd (f. 1828), vistas ej på platsen, utan egendomarna skötas af hans son bergsingeniören frih. Th. Adelsvärd.
Arbetet vid Å:s grufvor och smältverk drifves med en vid verket uppfostrad arbetarestam. Denna minskades ganska mycket, då till följd af den under början af 1870-talet inträffade minskningen i malmtillgångarna och koppartillverkningen ett betydligt antal arbetare afflyttade dels till andra inrikes orter, dels till Amerika. Vid kopparverket sysselsättas nu 70 man, vid grufvan 120 (äldre personer sysselsatta vid skrädningen inräknade), vid sågverket och snickerifabriken 80 man, vid landtbruket m. m. omkr. 150, tillsammans 420 arbetare. För arbetarna är väl sörjdt; läkare, sjukhus och apotek finnas vid Å. Vid sjukdomsfall, som räcka 3 dagar och derutöfver, erhålla arbetarna half dagspenning. Begrafningshjelp lemnas vid behof af godset; dessutom finnes en enskild kassa för sjukoch begrafningshjelp. Vidare finnes en pensionskassa för bruksarbetarna, stiftad 1854 af friherre E. S. Adelsvärd; kassans belopp var 1893 30,640 kr. och delegarnas antal 133. Arbetarna äro olycksfallsförsäkrade till 1,000 kr. per man på baroniets bekostnad. Två skolor, inrättade af baroniet ensamt, finnas vid Bersbo; dessutom finnas 4 andra folkskolor, af hvilka en vid Å. För arbetarna finnas ett bibliotek och en föreläsningsförening, der lämpliga föreläsningar hållas 1 à 2 gånger i veckan under större delen af året. För orkeslösa personer från godset finnes vid Å. uppfördt särskildt hus, der 28 fattiga underhållas dels genom inkomsten af en för ändamålet donerad fond, dels på fideikommissariens bekostnad. Jfr »Åtvidabergs bergslag beskrifven af F. O.» (Linköping 1817). Th. N–m.