Au g ur, Lat., teckenskådare 1. teckentydare. Ordet hänför sig till de gamle romarnas tro, att gudarnas vilja i afseende på en tillämnad handling kunde utrönas derigenom att man gaf akt på vissa genom böner framkallade eller tillfälligtvis uppenbarade tecken, särskildt foglars flygt och läten samt företeelser på himmelen. För statshandlingar - såsom vid ämbetens tillträdande, krig och folkförsamlingar - anställdes efter ämbetsmännens förordnande teckeri-skådning af augurerna (augures). Dessa af-gjorde om teckneri voro gynsamma eller ej. Deras rättesnöre dervid var en ursprungligen latinsk eller fornitalisk augural-vetenskap, ett system af regler, som grundade sig på förut gjorda iakttagelser och samlad erfarenhet. Augurerna. hvilka i tjensten brukade en i änden böjd stal' (litiiiis}. bildade ett kollegium, som efter Sullas tid bestod af 15 medlemmar. De voro högt ansedda, och flere af statens förnämste män, såsom talarna' Hortensius och Cicero, voro upptagna bland dem. De tillsattes först af konungen, sedan genom kooptation, d. v. s. inval, förrättadt af förut varande medlemmar, efter 104 f. Kr. af folkförsamlingen och sist af kejsarna. R. idh.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.