August. 1) August, kurfurste af Sachsen. f. 1526, d. 1586, var son till hertig Henrik den fromme och blef kurfurste efter sin broder Morits' död, 1553. Han deltog ifrigt, först såsom kalvinist och derefter som lutheran, i sin tids religiösa tvister. Genom honom åvägabragtes "Formula concordise", som fastställde den lutherska renlärigheten i hennes strängaste och oförsonligaste form. Föga samvetsgrann, då det gällde landvinningar, var A. dock en utmärkt regent i hvad som rörde landets inre förhållanden. Med stor ifver främjade han både andlig och materiel odling. Han var först gift med Anna, dotter till Kristian III i Danmark. Efter hennes död, 1585, förmälde han sig med den trettonåriga Agnes Hedvig af Anhalt, men af-led kort efter förmälningen.
2) August II, konung af Polen och under namnet Fredrik August I kurfurste i Sachsen, f. 1670, var son till kurfursten Johan Georg III och Anna Sofia, Fredrik IILs af Danmark dotter, och derigenom kusin till Karl den tolfte. 1694 blef han kurfurste, och genom ränker, bestickningar och öfvergång till katolicismen lyckades han 1697 blifva vald till konung i Polen i täflan med den franske prinsen af Conti. 1700 ingick lian förbund med Ryssland och Danmark mot Sverige, och "det stora nordiska kriget" "börjades af August, som, utan krigsförklaring, med en sachsisk här inföll i Livland och angrep Riga. Karl ansåg honom vara den egentlige upphofsmannen till förbundet och bröt i harm deröfver 1702 in i Polen. Sedan Augusts sachsiska trupper flere gånger blifvit slagna, blef han sjelf 1704 afsatt från polska tronen, hvarefter vojvoden i Posen, Stanislav Leczinski, valdes till hans efterträdare. Genom Karls infall i Sachsen och freden i Altranstädt 1706 tvangs A. att erkänna Stanislav. Under den följande tiden deltog han såsom frivillig i spanska successionskriget, men började genast vid Karls infall i Ryssland uppkasta planer att återvinna den polska kronan. Slaget vid Pultava påskyndade dessa planers utförande, och i Okt. 1709 ryckte A. åter in i Polen. Han fördref väl Stanislav, men blef ej allmänt erkänd och måste länge kämpa med adelskonfederationer, som erkände hans medtäflare. Kriget med Sverige utbröt å nyo 1710 och fortsattes ända till 1719 års stillestånd, hvilket först 1732 förvandlades till en ordentlig fred. I Polen hade A. fortfarande att kämpa med många vedervärdig-heter och motarbetades af Ryssland. Hans plan att göra kronan ärftlig i sin slägt misslyckades alldeles. Sachsen led ohyggligt af Augusts oerhörda slöseri, som uttömde landets välstånd. Han dog 1733 och begrofs i Krakau. De mest utmärkande egenskaperna hos denne furste voro ofantlig kroppsstyrka, sedeslöshet samt lust för prakt och äfventyr. Den förstnämnde egenskapen förvärfvade honom binamnet "den starke"; turkarna kallade honom "jernhanden". Hans gunstlingar och mätresser kostade honom otroligt stora summor. De märkligaste af inätres-serna voro Aurora Königsmark (med hvilken lian hade sonen Morits) och grefvinnan Cosel. Hans gemål, en prinsessa af Brandenburg-Kulm-bach, lefde merendels skild från hofvet och dog 1727. Med henne hade han blott en son, faderns efterträdare i Sachsen och Polen.
3) August III, den förres son, konung af Polen och under namnet Fredrik August II kurfurste i Sachsen. Han föddes 1696 och uppfostrades i lutherska läran, men öfvergick under en resa i Italien till katolicismen. 1733 efterträdde han sin fader i Sachsen och blef samma år af det sachsiska partiet i Polen vald till konung i detta land, men ej allmänt erkänd förr än 1735. Såsom, regent var han ännu odugligare än fadern, men liknade denne i slöseri och praktlystnad. Styrelsen leddes af hans gunstling, grefve Bruhi, fullkomligt i ryskt intresse. Polen, som A. sällan besökte, befann sig i full anarki. Från 1742 deltog A. med Österrike i kriget mot Preussen, men hans krigshär blef slagen och hans kurfurstendöme er-öfradt (1745). Ar 1756 slöt han sig till Ryssland och Österrike mot Preussen, men genast i början af kriget blef Sachsen ockuperadt af Fredrik II. A. flydde då till Polen och återkom först efter freden i Hubertsburg. Kort derefter afled han. 1763,
4) August (Paul Fredrik A.), storhertig af Oldenburg, f. 1783, begaf sig vid Oldenburgs ockupation af fransmännen 1811 till Ryssland och ingick i dess armé, återvände 1816 till Oldenburg och efterträdde 1819 sin fader i regeringen. Han var deri förste, som antog storhertig-titeln, hvilken Wien-kongressen tillerkän; regenterna i Oldenburg. I Febr. 1849 gaf haa sitt land en frisinnad författning, hvilken han sedermera vidmakthöll utan att deri göra några större ändringar. Död 1853. - A. var en samvetsgrann, pligttrogen regent och en human, sedlig karakter. I sitt första gifte (med en prinsessa af Anhalt) hade han dottern Amalia, gift med konung Otto af Grekland, i sitt andra gifte (med en syster till sin första gemål) sonen Peter, Oldenburgs nuv. storhertig. I sitt tredje gifte var han förmäld med Gustaf IV Adolfs yngsta dotter, Cecilia, och hade med henne en son, Elimar, officer i rysk tjenst. Denne var 1850 ifrågasatt att blifva tronföljare i Danmark.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.