AulJS, en liten köping på östra kusten af landskapet Beotien i det gamla Grekland. God hamn. Enligt sagan samlades der grekernas flotta under Agamemnon före färden till Tröja. I A. var det äfven, som Ifigenia var nära att blifva offrad åt Artemis.
Aumale [åmal]. 1) Stad i franska depart. Nedre Seine, vid Bresle. Omkr. 2,000 inne v. A. utgjorde på 1500-talet medelpunkten för ett derefter benämndt grefskap, som hörde till Lothringen och 1547 upphöjdes till hertigdöme. En sidolinie af det lothringska huset hade deraf sitt namn. Efter denne grens utslocknande tillföll hertigdömet en yngre linie af huset Sa-vojen, kom sedermera genom giftermål till huset Orleans och utgjorde under Juli-monarkien apanage för Ludvig Filips fjerde son, som deraf har sin titel. I trakten af A. stod 1592 ett slag mellan Henrik IV och hertigen af Parma. - 2) Befäst stad i Alger, vid foten af berget Dira, s. ö. om staden Alger. Omkr. 5,000 innev. Militärhospital, kaserner m. m.
Aumale [åmal], namnet på en gren af lothringska huset. 1) Claude I de Lorraine, hertig af A., yngre son till hertig Eené II af Lothringen, egde Aumale, Guise, Joinville, Ma-yenne m. m. och blef stamfader för den berömda slägten Guise. Han utmärkte sig mycket såsom krigare. Död 1550 i Joinville. - 2) Claude II de Lorraine, hertig af A., tredje son till den förre, f. 1523. Han var gunstling hos konung Henrik II, som 1547 upphöjde grefskapet A. till hertigdöme. Denne Claude deltog med stor utmärkelse såsom fältherre i krigen mot Karl V och hugenotterna. Af personligt hat till amiral Coligny, som han ansåg vållande till mordet på brodern Frans af Guise, blef han en af de förnämste anstiftarna till bartholomaei-natten. Han stupade 1573 vid belägringen af La Eochelle. - 3) Charles de Lorraine, hertig af A., deri förres son, en af ligans huf-vudanförare, f. 1550. Han kämpade i början med framgång mot Henrik IV, men då han ej längre såg sig i stånd att bjuda denne spetsen, gick han öfver till spaniorerna. Såsom förrädare dömd till döden, flydde han till Briissel, der han dog 1631 såsom den siste af sin ätt. Jfr Guise.
4) Henri Eugene Philippe Louis d'0r-léans, hertig af A., konung Ludvig Filips fjerde son, föddes d. 16 Jan. 1822 i Paris. Liksom sina bröder undervisades han i en af Paris' offentliga skolor (College Henri IV). Vid 17 års ålder inträdde han i armén. 1840 åtföljde han sin äldste broder, hertigen af Orleans, till Alger, der lian ådagalade stor tapperhet, men återvände i Sept. 1841 till Frankrike, i anledning af en febersjukdom. Vid sitt triumftåg in i Paris i spetsen för sitt regemente var han tillika med tvänne sina bröder, hertigarna af Orleans och Nemours, utsatt för ett mordförsök af Quessinet. 1842 blef han brigadgeneral och gick å nyo öfver till Afrika. Der utmärkte han sig i synnerhet genom öfverrumplingen (d. 16 Maj 1843) af Abd-el-kaders "smålån" (rörliga läger), och fick såsom belöning derför generallöjtnants rang och öfverbefälet i Con-stantine. Den 21 Sept. 1847 utnämndes han till ståthållare i Alger och mottog såsom sådan i Dec. Abd-el-kaders kapitulation. Då Februarirevolutionen 1848 omstörtade faderns tron, nedlade han sitt befäl och begaf sig till England, der han sedan mest egnade sig åt skriftställareverksamhet. (Indragningen af orléanska familjens gods, som egde rum 1852, berörde föga hertigen af A., som 1830 arf t den gamle hertig Henriks af Bourbon-Condé hela förmögenhet.) I "Revue des deux mondes" skref han åtskilliga värdefulla uppsatser i krigshistoria. Såsom svar på ett angrepp, som prins Napoleon i den franska senaten riktat mot det orléanska konungahuset, offentliggjorde han 1861 Lettre sur Vhi-stoire de France, hvaruti han å sin sida underkastade kejsardömet en sträng och bitter kritik. Ett framstående arbete af A. är Histoire des prmces de Condé gendant les 16:e et 17 :e siécles, hvilket utkom i två band 1863-64. Under psevdonymen "Verax" skref han 1865-1866 i den belgiska tidskriften "L'étoile beige" en serie kritiska bref öfver kejsaredömet; 1867 utgaf han Les institutions militaires de la France. Under det tysk-franska kriget 1870 gjorde hertigen flere gånger anbud såväl hos den kejserliga som hos den republikanska regeringen att inträda i den franska armén, men fick alltid af slag. 1871 återkom A. till Frankrike och blef invald i nationalförsamlingen. 1873 invaldes han till ledamot af Franska akademien. S. å. var han president i krigsrätten öfver Ba-zaine och öfvertog sedan generalkommandot öfver 7:de armékåren (BesanQon). - 1844 äktade han Marie Carol. Aug., dotter af prins Leopold af Salerno (f. 1822, d. 1869), och fick med henne två söner, Ludvig Filip, prins af Condé (f. 1845 i Paris, d. 1866 i Sidney under en resa till Australien), och Frans, hertig af Guise (f. 1854 i Twickenham, d. 1872 i Paris).
Aumonier [åmonié], Fr., almoseutdelare. Se d. o.
Au m ont [åmons], gammal fransk slägt, känd sedan 1100-talet. Jean d'A., f. 1522, d. 1595, blef af Henrik III utnämnd till marskalk af Frankrike. - Jacques, hertig af A., f. 1732, slöt sig tidigt till revolutionen, blef t. o. m. jakobin och generallöjtnant i republikens tjenst. Död 1799. - Louis Marie Alexander, hertig af A., den förres bror, f. 1736, var en af Ludvig XVI-.s tillgifnaste anhängare. Misstänkt att hafva varit denne behjelplig vid hans flykt, måste han emigrera. Efter restaurationen återvände han och blef pär. Död 1814. - Louis
Marie Céleste, hertig af A., den förres son, f. 1762. Han är mera känd under namnet hertig afPienncs, hvilket han bar under faderns lifstid. Vid försvaret af Tuilerierna d. 28 Febr. 1791 blef han sårad, lemnade derefter Frankrike, kämpade i Spanien mot den republikanska hären och avancerade dervid till öfverste. Efter freden i Basel 1795 begaf sig hertigen till de franske prinsarna i Tyskland. 1807 inträdde han i svensk tjenst såsom chef för ett svenskt regemente, bestående af några tiotal franska fångar och af Gustaf IV Adolf ämnadt till stomme för en fransk emigrant-armé under dennes vanvettigt förda krig mot Frankrike. A. uppehöll sig i Stockholm 1810 under Fersenska mordet och åtföljde efter denna katastrof Fersens syster, grefvinnan Piper, under hennes flykt från Stockholm. Vid restaurationen återkom han till Frankrike och blef generallöjtnant. Napoleons återkomst jagade honom till England. Från de normandiska öarna företog han till Ludvig XVIII:s förmån en djerf landstigning i depart. Calvados. Denna landstigning hade sannolikt slutat olyckligt, om icke de allierade just då inryckt i Paris. Hertigen blef nu pär samt öfverintendent för opera comique i Paris. Han dog 1831.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.