Avicenna

*Avicenna, egentl. (Abu Ali Husein) Ben Séna, arabisk filosof och läkare, sin tids produktivaste författare, f. 980 nära Bokhara, d. 1037 (ej 1036) och begrafven i Hamadan, tjenstgjorde som lifmedikus hos de siste samanadiske och några iaf de bujudiske sultanerna, var en tid äfven vesir Hamadan, men hotades flere gånger till lif och frihet samt räddade sig till Ispahan, hvarest han samlade lärjungekretsar omkring sig. Hans helsa bröts af intellektuel öfveransträngning och samtidig dyrkan af nöjet. A:s medicinska system, framstäldt i arbetet Kânûn (i 5 böcker), var kompileradt efter arabiska framställningar af den grekiska medicinen (förnämligast Galenos), men upplefde emellertid den hedern att under många århundraden fä tjena som kodex för medicinskt vetande, i Europa ända in på 1600-talet, i vissa trakter af Orienten än i dag. Arbetet öfversattes, till latin omkr. 30 gånger och utgafs på arabiska i Rom 1593 (i 4 bd). — I sitt filosofiska tänkande utgick A. från Al-Farabis med nyplatonismen befryndade riktning, men närmade sig Aristoteles. Särskild uppmärksamhet egnade han spörsmålet om abstrakta idéer. Han sökte bevisa, att materien är evig såväl som Gud. För öfrigt ville han bringa öfverensstämmelse mellan den grekiska filosofien och sin nations trosdogmer. Hans största filosofiska arbete, Sjîfâ, den första systematiska framställning af den peripatetiska filosofien, öfversattes flere gånger till latin, så ock hans logik och metafysik. Danske orientalisten von Mehren har spridt nytt ljus öfver A:s filosofi genom en följd afhandlingar i belgiska tidskriften. »Muséon» 1882–86.