Axum

Axum, stad i abessinska landskapet Tigré, 16 km. v. om staden Adua, breder ut sig med sina många kyrkor i en trädbevuxen dal mellan vulkaniska kullar och har omkr. 3,000 innev., af hvilka omkr. 800 prester och munkar. Befolkningen lefver i goda omständigheter till följd af de många kyrkliga festerna och vallfärderna till den såsom helig ansedda platsen, emedan hufvudkyrkan och dess gård betraktas som asyl. Emellan hyddorna ligga ruinerna af den forna hufvudstaden i det axumitiska riket. De förnämsta af dem äro den s. k. konungastolen och 50–60 taflor samt ända till 20 m. höga obelisker. De senare, af hvilka några ännu stå upprätt, äro helt olika de egyptiska. Flere bära till en del grekiska inskrifter, bl. a. den berömda axumitiska inskriften, som prisar en seger, hvilken konung Aizanes vann omkr. 333 e. Kr. Man finner deraf, att det axumitiska riket, hvilket uppstod på ruinerna af det gamla Meroe, sträckte sig icke blott öfver det nuv. Abessinien, utan äfven öfver angränsande områden på vestra sidan af Röda hafvet, t. o. m. öfver Jemen och Sala i Arabien och en tid hade obestridt herravälde på Röda hafvet. Det stod i liflig förbindelse med Arabien och Indien och med romarna och påverkades af grekisk civilisation. Konungarna i A. läto slå guldmynt med grekiska inskrifter, af hvilka flere förts till Europa, och läto ofta inhugga inskrifter på grekiska språket. Under ofvannämnda Aizanes' tid predikade Frumentius kristendomen i landet. Senare (omkr. år 500) öfvergingo konungarna i A. till kristendomen. Man har två inskrifter från A. affattade med etiopisk skrift på gees-språket. Båda synas härröra från samma konung, men den ena är inhuggen, medan han ännu var hedning, den andra, sedan han blifvit kristen. Under medeltiden gjorde muhammedaner från riket Adal s. ö. om A. ödeläggande infall i trakten, och till sist (1535) förstördes A. af sultanen i Adal. Några af kyrkorna hafva sedermera restaurerats.