Balders drömmar-Balduin.
1476
sitta i högsätet. På Härmods "begäran att Balder skulle få rida hem med honom svarade Hel, att om alla ting i verlden, både lefvande och döda, begräto Balder, skulle han få återkomma till åsarna, men annars icke. Balder blef nu begråten af hela skapelsen; endast jättekvinnan Tack (Fornn. ^ö'kk) sade sig fälla torra tårar öfver Balders bålfärd, och Hel fick således behålla honom. Jättinnan Tack var ingen annan än Loke, som vållat allt ondt bland gudarna. Balder var så älskad, att ej allenast åsarna och andra blida makter, utan äfven många rimtursar och berg-resår infunno sig vid hans likfärd. Bålet restes på hans skepp Kinghorne, som sköts ned i sjön af jättinnan Hyrrocken. Bålet vigdes af Tor med hammaren Mjölne. Balders maka, Nanna, dog af sorg, då hans lik blef utburet på skeppet, och hon blef lagd på bålet vid sin make. Dit lades också guldringen Dröpne (Fornn. Draupnir], fruktbarhetens symbol, men Balder återsände honom med Härmod till Oden.
Såsom många andra gudasagor fordrar äfven Baldersmyten en dubbel förklaring: en fysisk och en etisk. Balder är en personifikation af det klara, rena sommarljuset, det nödvändiga vilkoret icke blott för naturens yppighet och fägring, utan för allt fysiskt lif. Den blinde Had kan uppfattas såsom vintermörkrets representant, och den ständiga vexlingen mellan den ljusare och den mörkare årstiden har helt visst ursprungligen legat till grund för myten om Balder och Had. Enligt denna uppfattning skulle dock Balder hafva åter vändt hvart år från Hel till åsarna, men då myten uttryckligen betonar, att Balder aldrig kommer åter från Hel förr än efter Ragnarök, så har man dervid med sin betraktelse kommit in på det andliga området. Baldersmyten hade ock säkerligen för nordbon en öfvervägande etisk betydelse. Balder är sålunda i synnerhet det andliga ljuset; han är heligheten, renheten, fromheten, rättfärdigheten. Men sedan ondsokan smugit sig in i Asgård, sedan Loke upptagits i åsarnas förbund och alla de öfrige gudarna blifvit skuldbelastade och syndbesmittade, framstår Balder såsom allt för litet harmonierande med sin omgifning, för att han skulle för evigt förblifva hos denna. Med hans död är gudarnas och den nuvarande verlds-ordningens undergång i Ragnarök oåterkalleligen gif-
| | ven. Det godas se-
ger och det ondas
tillintetgörelse inträder först i den nya verlden, der enligt Talans vittnesbörd Balder, försonad med Had, skall i evig sällhet bebo allfaders segerboningar.
Att Balder, ehuru han tänktes vara död, ändock var föremål för dyrkan och tillbedjan, bevisas bland annat af ett ställe i den bekanta Fridtjofssagan. Hans minne fortlefver äfven i några ortnamn både i Skandinavien och Tyskland.
Baldersmyten har blifvit dramatiskt behandlad af Evald och Öhlenschläger samt gifvit Gade ämne till en större tonskapelse. Plastiska konstverk med ämne från Balderssagan äro Fogelbergs berömda staty af Balder, i gudaförsamUngen väntande på de skott, som skola genomborra
hans bröst, samt Qvarnströms grupp: Loke, som riktar Hads båge (se de båda fig.). ih. w.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.