Balder, den gode, Nord. mytol., en af de mäktigaste åsagudarna, son af Oden och Frigg. Tryckt den 20/9 76.
var ljusets, fredens, oskuldens och rättfärdighetens gud. Namnet är sannolikt beslägtadt med det gotiska verbet bal^jan (vara djerf) och med svenska ordet båld; andra tro sig snarare finna namnets ursprungliga bemärkelse i roten bhal, glänsa, hvaraf t. ex. det litauiska baltas, hvit, och det svenska neutret bål äro bildade. För den förra åsigten talar åtskilligt, som hän-tyder derpå, att äfven Balder, i likhet med de öfrige åsarna, utmärkt sig för krigiskt mod och styrka och att han företrädesvis genom dessa egenskaper tänktes ega makten att i ett fredsförbund sammanhålla de stridiga elementen inom den fornnordiska gudaverlden. Saxo Gramma-ticus framställer Balder som en krigisk person, och äfven i den äldre eddan finnas antydningar om hans krigiske egenskaper. För den senare namnförklaringen talar den vanliga uppfattningen af Balders väsende, enligt hvilken han såsom mildhetens och den sedliga renhetens representant bildar en motsats till de öfrige stridbare och skuldbelastade åsagudarna.
Den yngre eddan skildrar Balder sålunda: "Om honom är endast godt att säga; han är den bäste, och honom lofva alla. Han är så fager till utseendet och så skinande, att det lyser af honom, och en ört är så hvit, att hon liknas vid Balders bryn, och hon är den hvi-taste af alla örter. Deraf kan man sluta till både hans hårs och hans kropps fägring. Han är den visaste, vältaligaste och mildaste af åsarna. Dessutom följer honom den egenskapen, att ingen hans dom kan ändras. Han bebor ett ställe i himmelen, som heter Bredablick; der kan intet orent vara".
De åt oss bevarade mytiska urkunderna förtälja nästan ingenting om Balders lif och verksamhet. Deremot lemna eddorna tämligen utförliga underrättelser om allt, som står i sammanhang med Balders död, hvilken tilldragelse också enligt förfädernas tro bildade vändpunkten i hela den närvarande verldsutvecklingen. Det berättas sålunda, att Balder oroades af onda drömmar, som förebådade hans död. Frigg tog då ed af eld och vatten, jern och allt slags malm, stenar, jord, träd, sjukdomar, djur, foglar och etterormar, att de icke skulle skada Balder; endast misteltenen syntes henne för ung och obetydlig att kräfva någon ed utaf. Åsarna för-lustade sig nu med att kasta sten samt hugga och skjuta på Balder, men intet skadade honom. Detta förtröt den skadelystne Loke, som i en qvinnas skepnad gick till Frigg och aflockade henne hemligheten om misteltenen. Loke hemtade plantan och lockade den blinde guden Ilad (Fornn. Hötir) att skjuta med denna på Balder. Skottet genomborrade denne; han föll död till marken, och detta är den största olycka, som träffat gudar och menniskor. Åsarna stodo mållösa och bestörta öfver olyckan; i synnerhet sörjde Oden, som bäst kunde inse vidden af den förlust gudarna lidit. Slutligen sporde Frigg, hvilken af åsarna som ville rida till un-derverlden för att bjuda Hel utlösen, om hon ville låta Balder komma tillbaka till Asgård. Härmod åtog sig färden och red på Odens häst Slepne till Hels boning. Der såg han Balder
47 1475
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.