Bålgeting, Vespa Cabro L., zool., en till ordn. Hymenoptera (steklar) och fam. Vespidae (getingar) hörande insekt. Hans grundfärg är svart.
Hufvudet med antennerna, skutellen, framrariden och midten af thorax samt bakkroppens främste del äro brunröda; de sista bakkroppssegmenten äro baktill gula, i framranden svarta och försedda med 2--3 bakåt utlöpande punkter. Bålgetingen, som är den störste och farligaste af alla europeiska getingar, når en längd af 3,1--3,7
decim. (1 1/4--1 1/2 verktum), är ej sällsynt i mellersta och södra Sverige, bygger sina bon uti ihåliga trädstammar (företrädesvis i gamla ekar), under takåsen på öfvergifna hus, i tomma bikupor eller, stundom, under trädrötter. Han räknas bland våra skadliga insekter, emedan han afgnager unga träds, i synnerhet askars, bark samt dödar bin och utsuger deras honing. Han anfaller hästar, nötkreatur och menniskor; hos de senare äro hans styng ej sällan åtföljda af feberkänningar. Hans bo vexlar mellan ett hönsäggs och en rofvas storlek samt innehåller 1--10 kakor. "När bålgetingar", säger Dahlbom, "ha bo i något ihåligt träd, är bäst att tidigt på morgonen, innan de utflugit, igenstoppa trädhålet med en blånsudd, som blifvit doppad i tjära och sedan insvept i andra blånor samt påtänd; de yttersta blånorna upplåga genast, men de af tjäran indränkta brinna långsamt och utveckla en stark rök, hvaraf getingarna qväfvas och dö". Utom bålgetingen finnas inom Skandinavien 9 arter af slägtet Vespa. Jfr Geting. A. Sg.