Bältespännare

Bältespännare, namn på de båda kämparna i den folkliga tvekamp, som under namn af att spänna bälte skall fordom hafva förekommit, i synnerhet utefter den gamla riksgränsen mot Skåne, Halland och Bleking. Enligt gamla sägner skall dervid hafva tillgått på följande sätt (se G. O. Hyltén-Cavallius: »Wärend och Wirdarne», H, 384 fi.). »Utmaningen skedde derigenom, att den ene kämpen drog sin knif och frågade sin fiende 'huru långt han tålde kallt jern i lifvet'. Svaret lydde gemenligen: 'jo, jag tål så långt som du'. Utmanaren mätte då af ett stycke på sin knif med den vilda hotelsen: 'jag skall skära dig ena flise, som sol och måne skall skina i'. Härefter blefvo knifbladen nedom märket virade med skinnremmar, tröjorna afkastades, och kämparne med upplyftade armar och knifvarne i högsta hugg fattade hvar med venster hand om sin fiendes högra armlofve. På detta sätt stående bröst emot bröst, barhufvade och nakna intill midjan, bundos de samman med ett bälte, som spändes rundt om dem bägge eller ock så, att man spände ihop deras egna bälten, så att ingen kunde slita sig ifrån den andre. Sedan begynte striden på lif och död, hvarvid det gällde att med venster hand afvärja sin fiendes stötar, medan man sjelf sökte frigöra sin högra hand för att med knifven skära sin fiende. Denna blodiga lek fortsattes, tills någon af kämparne föll, och blef segervinnaren sedan 'väldig aktad bland de andra'. Men ännu oftare inträffade att bägge två hade fått banesår, innan man skilde dem från hvarandra.» Uppgiften om att denna förmodligen från medeltiden stammande plägsed ännu inemot år 1700 varit gängse saknar allt stöd af domböckerna, som aldrig, så långt tillbaka de än gå, omtala någon tvekamp under denna form. Allmänt bekanta hafva i våra dagar ordet och seden blifvit genom Molins ståtliga grupp »Bältespännarna» (se Molin, J. G., sp. 206). Ad N–n.