Barlaam och Josafat, religiös roman från medeltiden. Den grekiske urtexten från 8:de årh., hvars författare man ej med visshet känner, öfversattes redan tidigt på latin och derifrån (under 13:de och 14:de årh.) på en mängd romanska och germanska språk. Den norske konungen Håkon Sverresson öfverflyttade (omkr. år 1200) detta verk från latinet till sitt modersmål. Denna fornnordiska öfversättning utgafs af Keyser och Unger år 1851 i Kristiania under titeln "Barlaams och Josaphats saga". Följande år utkom en öfversättning deraf på norska af Kinck. En kortfattad gammal-svensk text, öfversatt från latinet, kommer att utgifvas af Svenska fornskriftsällskapet. -- Berättelsen handlar om Josafat, en indisk konungason, som af sin fader hålles instängd i ett slott, dit intet rykte om kristendomen skulle kunna tränga. Trots detta, får dock ynglingen kunskap om densamma genom den vise anakoreten Barlaam. Josafat omvänder sedan sin fader och begifver sig slutligen till öcknen, der han tillbringar sitt lif under späkningar. En mängd kristliga parabler och allegorier finnas inströdda i handlingen, och hela arbetet syftar tydligen på ett förhärligande af det asketiska lifvet.
Nordisk familjebok · första upplagan
Barlaam och Josafat
Ämne: Medeltida och senantika författare · Litteratur och antika författare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 1563 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗