Barth

Barth, Jacob Böckmann, norsk forstman och författare, f. 1822 i Kristianssand, blef student 1841 och juris kand. 1846, hvarefter han ett år var lärare i zoologi och botanik vid Kristiania borgareskola, derefter (1849–52) idkade zoologiska studier i Lofoten och Vesteraalen samt med statsunderstöd forstvetenskap i Tyskland, Danmark och Sverige. Efter hemkomsten anställdes han 1855 som forstman och var sedan 1860 forstmästare i Gudbrandsdalen och Valders. Död i Lillehammer 1892. B. var en flitig författare, men en ännu ifrigare jägare och ansågs vara Norges må hända bästa skytt på sin tid. Han var tillika en varm naturvän, som i alla naturens företeelser sökte det ändamålsenliga; hans naturuppfattning var alltigenom teleologisk, hvilket också framträder i hans skrifter. Dessa behandla dels skogshushållningen: Om skovene i deres forhold til nationalökonomien (1857), Veiledning i det vigtigste af den norske skovhusholdning (1864; 2:dra. uppl. 1882), Skovsagen, dens udvikling, nærværende stilling og fremtid (1871), dels jagten i Norge: Erfaringer fra jagten på det mindre vildt i Norge (1874), Norges fuglevildt og jagten på samme (1881), dels äro de populärt naturskildrande: Den norske natur (1856; 2:dra uppl. 1879), Optegnelser fra mit jægerliv (1865; »Anteckningar från mitt jägarelif», 1867), Naturskildringer og optegnelser fra mit jægerog reiseliv (1877). Derjämte skref han en mängd uppsatser i tidskrifter och tidningar; många äro öfversatta i »Svenska jägareförbundets nya tidskrift». Han uppträdde jämväl, som polemisk författare i nyrationalistisk riktning, bl. a. med Præstelærens usandhed og den sande christendom (1889), särskildt riktad mot prof. Fr. Petersen och biskop J. C. Heuch.