Barthélemy-Saint-Hilaire [bartelemi-sängt-ilär], Jules, fransk vetenskapsman och politiker, f. 1805, blef under restaurationen anställd i finansministèren, men egnade den drygaste delen af sin tid åt journalistiken och var från 1826 till 1830 medarbetare i Paris-tidningen "Globe". Efter Juli-revolutionen uppsatte B. tidningen "Bon sens" och skref samtidigt i några andra oppositionsblad. 1833 drog han sig tillbaka från politiken och egnade sig åt vetenskapliga sysselsättningar. 1834 utnämnd till lärare i franska literaturen vid Polytekniska skolan, befordrades han fyra år derefter till professor i grekisk och romersk filosofi vid "Collége de France". Februari-revolutionen förde honom åter in på den politiska vädjobanan. Han blef sekreterare i den provisoriska styrelsen samt invaldes i konstituerande och lagstiftande församlingarna. Som deputerad understödde B. regeringen i hennes kamp mot socialismen, men vägrade Cavaignac sitt förtroende och anklagade generalen för hans hållning vid Juni-resningen. Efter statskuppen 1851 nekade B. att aflägga ed till Napoleon. Han befriades från edgången, men lemnade dock sin professur, hvilken fick stå ledig till 1862. 1868 invald i lagstiftande församlingen, röstade han med yttersta venstern mot Napoleon III:s våldspolitik. Efter tysk-franska kriget (1870--71) blef han deputerad och understödde varmt presidenten Thiers, hvars sekreterare han var. Utom en öfversättning af Aristoteles (B:s förnämsta arbete) har B. författat flere afhandlingar i filosofiska och religiösa ämnen (om Buddha, Muhammed m. fl.).
Nordisk familjebok · första upplagan
Barthélemy-Saint-Hilaire
Ämne: Franska politiker och statsmän under 1800-talet · Franska politiker och statsmän
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 18–19 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗