*Beckman, A. F., bevistade såsom sjelfskrifven ledamot äfven kyrkomötena 1878, 1883, 1888 samt början af 1893 års kyrkomöte, men måste på grund af sjukdom lemna det. B. afled på Brunsbo biskopsboställe vid Skara d. 24 Sept. 1894. J. P.
2. Beckman, Ernst Johan, skriftställare, politiker, den förres son, född i Upsala d. 10 Maj 1850, blef efter vid Hernösands högre läroverk aflagd mogenhetsexamen 1868 student i Tübingen och uppehöll sig de åtta följande åren hufvudsakligen i utlandet, studerande till en början filologi och konsthistoria, sedermera nationalekonomi och, i England och Nord-Amerika, uppfostringsväsendet, särskildt folkskolans möjlighet såsom »bottenskola» för hela nationens bildning. Efter hemkomsten var B. 1876–79 folkskoleinspektör i Södermanland och ifrade derunder särskildt för slöjdundervisningens införande samt inrättade med af landstinget anslagna medel ett småskolelärarinneseminarium i Södertelge. Med anledning af den s. k. Sundsvallsstrejken — den största strejk vårt land hittills bevittnat — uppehöll B. sig en del af sommaren 1879 bland sågverksarbetarna i Sundsvalls distrikt och meddelade resultaten af sina bland dem drifna sociala studier i en artikelserie i »Stockholms dagblad», hvilken i flere afseenden ställde strejkens ledning och orsaker i en ny belysning, och han fick en plats i den bland sågverksegarna tillsatta komitén, som afsåg främjandet af åtgärder till förbättrande af arbetarnas ställning. 1880–83 var B. redaktör för »Ny illustrerad tidning», som under denna tid vann en för svenska förhållanden vidsträckt spridning. Under sin vistelse i Schweiz 1884, der han idkade socialekonomiska studier, fick han regeringens uppdrag att, särskildt i Tyskland och England, studera vissa med arbetareskyddslagstiftningen sammanhängande frågor och insattes i den första stora arbetareförsäkrings-komitén (1884–89), hvars arbetsutskott han större delen af tiden tillhörde. 1885 anställdes B. såsom »biträdande redaktör» i »Stockholms dagblad», der han skref en mängd artiklar rörande den inre politiken, arbetarelagstiftningen, skolväsendet m. m., men han lemnade på hösten 1886 denna befattning, sedan han på våren s. å. vid ett fyllnadsval i Stockholm af det liberala partiet valts till ledamot af Andra kammaren. Han företog derefter på uppdrag af stiftelsen »Lars Hiertas minne» en resa till England för att studera dess »Charity organisation societies», och resultatet deraf blef bl. a. de af B. utarbetade allmänna grunderna till stadgar för »Föreningen för välgörenhetens ordnande». Den 1 Dec. 1887 inträdde B. såsom hufvudredaktör för »Aftonbladet» och bekämpade der häftigt spannmålstullar och den kungl. propositionen om inskränkning i yttranderätten (den s. k. »munkorgslagen»). Den 4 Dec. 1890 afgick han från redaktörskapet på grund af meningsskiljaktigheter med tidningens egare. – 1891–93 var B. å nyo riksdagsman för Stockholm. Han har såsom riksdagsman väckt motion bl. a. om ny vallag, om förliknings- och skiljenämnder emellan arbetare och arbetsgifvare och om arbetsstatistik. Han var ledamot af 1891 års kungl. arbetareskyddskomité och i den 1894 af öfverståthållaren tillsatta komitén för afgifvande af utlåtande ang. arbetslösheten i hufvudstaden, hvars kommunalrepresentation han tillhörde 1886–95. För öfrigt har han deltagit i flere andra komitéers arbeten, bl. a. i de af regeringen 1886 och 1889 tillsatta nykterhetskommissionerna. För nykterhetssaken har han derjämte arbetat med stor ifver i såväl skrift som muntliga föredrag. Dessutom hafva arbetarefrågan, rösträttsreformen, religions- och yttrandefriheten samt folkupplysningen i honom haft en varm förespråkare. Han deltog i stiftandet (1886) af »Föreningen emot lifsmedelstullar», har från föreningens början tillhört dess verkställande utskott och redaktionskomité samt utgaf en tid, särskildt under de stora tullstriderna före och efter urtima riksdagen 1887, föreningens skrifter. Sedan 1893 är B. rektor för Stockholms nya samskola och verkställande direktör för Djursholms aktiebolag.
Utom politisk-publicistiskt skriftställeri har B. äfven i öfrigt öfvat en omfattande literär verksamhet, och bidrag af hans penna förekomma i en mängd olika publikationer, såsom »Nordisk tidskrift», »Nationalekonomiska föreningens förhandlingar», »Dagny», »Pedagogiska blad» m. fl. I »Nordisk Familjebok» (Suppl.) har han författat flere artiklar i arbetarefrågan.
B. har i bokform utgifvit Från Nya verlden. Reseskildringar från Amerikas förenta stater (1877), Från påfvarnes land (1880), Amerikanska studier (1883. I. Våra landsmän i Amerika, II. Pressen i Förenta staterna), Öfversigt öfver Förenta staternas undervisningsväsen (1880; ingår såsom tillägg i den svenska öfvers. af Hesse-Warteggs »Nord-Amerika i våra dagar»), I tjenst bland främlingar. Svenska utvandrare i norra Tyskland (1885), hvilken skrift handlar om svenska utvandrares öden i norra Tyskland och närmast afsåg att påskynda utfärdandet af skärpta bestämmelser mot en viss klass utvandrareagenter, Djursholm (1893) och Pax and Carlino (New York och London, 1894; svensk öfvers. »På egen hand», s. å.). Hans flygskrift Den stora presenten, korta betraktelser öfver sädestull (1887) har utgått i 30,000 exemplar. — B. har uppträdt äfven såsom skald, med diktsamlingarna Sånger (1873) och Skilda toner (1891), den senare innehållande naturtaflor, känslooch tankelyrik samt delvis tillhörande den politiska och sociala »indignationspoesien». B:s dikter utmärka sig för »ursprunglig och varm känsla och personlighet» samt präglas af »en optimism, som tror på den spirande och växande kraften i fosterland och mensklighet lika väl som på den i jorden».