Bedrägeri

Bedrägeri, jur., kallas, i vidsträcktare bemärkelse, hvarje gerning, genom hvilken någon medelst falsk uppgift eller sanningens döljande kränker annans rätt eller åsyftar sådan kränkning. Mened, falsk angifvelse, tändande af eldar till sjöfarandes vilseledande m. m. äro således arter af bedrägeri, ehuru dessa förbrytelser inom de positiva lagstiftningarna upptagas såsom särskilda brott. Under benämningen bedrägeri, i särskild bemärkelse (betrug, escroquerie, cheat), innefatta de nyare lagstiftningarna vanligen endast de bedrägeri-brott, genom hvilka en förmögenhetsrätt kränkes. I den svenske strafflagen, hvars 22:dra kap. handlar om "bedrägeri och annan oredlighet", har dock bedrägeri fått en något vidsträcktare betydelse. Det innefattar nämligen der ej blott de oftast förekommande bedrägerierna -- de, som äro riktade mot egendomsrätten och som i 1 § definieras sålunda: gerningar, då någon "genom antagande af falskt namn, stånd eller yrke, eller genom annat svikligt förfarande, bedrager sig till gods eller penningar eller förlust deraf annan tillskyndar" --, utan äfven några andra, särskildt uppräknade bedrägeri-brott, hvilka ej afse kränkning af förmögenhetsrätt, utan äro riktade mot andra föremål eller rättigheter. Sådana äro: försäljning af veterligen förfalskade lifsmedel eller läkemedel, som äro farliga för menniskors lif eller helsa, undanstickande eller förbytande af barn, antagande af falskt namn eller stånd, då man derigenom åsyftar att bereda sig arf eller andra familjerättigheter eller bedrager qvinna till äktenskapsaftal, o. s. v. En art af bedrägeri är förfalskning (se d. o.). K.