Bela

Bela, namn på ungerska konungar af arpadska ätten (se Arpad). -- B. I stötte 1061 sin broder Andreas från tronen, men förde derpå en kraftig styrelse till sin död, 1063. Han befäste kristendomen, införde ett ordnadt mått-, vigt- och myntsystem och gjorde början till en representativ författning, i det att han till riksdagen i Stuhlweissenburg i stället för hela adeln endast kallade två adelsmän från hvarje komitat. -- B. II, den blinde, reg. 1131--41, vardt såsom gosse bländad af sin kusin konung Koloman och blef förmäld med en serbisk prinsessa, Helena, som helt och hållet beherskade honom. -- B. III, reg. 1174--96, var uppfostrad i Konstantinopel och sökte införa grekiska seder och grekisk kultur i Ungern. Tillika främjade han städernas uppkomst och återförenade de dalmatiska kusterna med Ungern. -- B. IV, reg. 1235--70, sökte energiskt, genom adelns försvagande, återställa det kungliga anseendet och uppväckte derigenom allmänt missnöje, tillföljd hvaraf en del af adeln inkallade hertig Fredrik II af Österrike, som dock af B. blef slagen 1236. År 1241 inföllo mongolerna i Ungern och slogo konungen vid Sajó-floden, hvarigenom han tvangs att flykta till Österrike, der han fick en trygg vistelseort, först sedan han utlemnat sina skatter och afträdt tre komitat. När mongolerna 1242 vid underrättelsen om sin kans död drogo bort från Ungern, vände B. åter tillbaka och bemödade sig att genom återuppbyggande af de förstörde orterna och inkallande af utländska kolonister utplåna spåren af mongolernas rysliga härjningar. Genom det nederlag, som han 1246 vid Wiener-Neustadt tillfogade hertig Fredrik, vedergällde han denne det ogästvänliga mottagande han rönt af honom. 1262 tillbakaslog B. segrande ett nytt försök af mongolerna att infalla i Ungern. Hans son Stefans upprorsförsök förbittrade hans sista lefnadsår.