Bell Rock

Bell Rock (Eng. bell, ringklocka, och rock, klippa), en sjunken klippa utanför inloppen till Forth- och Tay-fjärdarna på Skotlands nordöstra kust. 22 kilom. (3 mil) från närmaste land (Aberbrotick). Hon består af rödaktig sandsten och är omkr. 125 m. (420 f.) lång i n. ö. och s. v. samt 68 m. (230 f.) bred. Vid lågt vatten är den högste punkten 2,08 m. (7 f.) öfver vattenytan, vid högt vatten deremot 2,97 m. (10 f.) under densamma. I s. v. från klippan utskjuter ett 297 m. (1,000 f.) långt ref, som icke synes utom vid ovanligt lågt vatten. De många skeppsbrott, som timade der, föranledde byggandet af ett fyrtorn, som ligger vid 56° 26' n. br. och 2° 23' ö. lgd. Dess sken, som hvarannan minut är rödt och hvarannan minut hvitt, synes på ungefär 27. m. (2 1/2 sv. mils) afstånd. Under tjocka ringes en klocka hvar halfminut. Bell Rock (förut Inch cape rock) fick sitt nuv. namn på 1400-talet, då abboten i Aberbrotick lät i en boj på klippan uppsätta en klocka, som genom bojens af sjön orsakade rörelse ringde och derigenom varnade sjöfarande. Denna klocka förstördes ett år derefter af sjörövaren Ralph the Rover, som enligt sagan samma afton förlorade på klippan med man och allt. År 1800 inlemnade fyringeniören Robert Stephenson, hvilken sedermera byggde det nuvarande fyrtornet, en modell till ett fyrtorn på jernpelare; men, efter ett besök på klippan s. å., öfvergaf han denna idé, emedan han insåg, att ett fartyg, som komme att löpa mot ett sådant fyrtorn, lätt skulle kunna stöta ner det. Han ingaf i stället ett förslag till ett fyrtorn af sten, och, sedan statsmedel beviljats, började arbetet, som fortgick från Aug. 1807 till Sept. 1810, dock endast under sommarmånaderna. För att under arbetet vara oberoende af tidvattnet anlade man från landningsstället och rundt omkring fyrtornets fot en jernväg, hvarigenom transporten betydligt underlättades. Fyrtornets nedre del, till 9,1 m. (31 f.) höjd öfver klippan, är af granit och helt och hållet solid samt har 12,47 m. (42 f.) diameter i botten; den öfre delen afsmalnar något uppåt och består af sandsten. Stenarna äro laxstjertformade, och nedersta lagret ligger i en sprängd fördjupning af klippan, hvilket allt just utgör tornets styrka. Lanterninen är anbragt på 32,7 m. (110 f.) höjd öfver medelvattenståndet, men icke dess mindre händer under svåra stormar och hög sjö, att vattnet stänker ända upp till toppen, och dervid förmärkes en stark skakning. Fyrtornets vigt är 2,076 tons, och kostnaden för dess uppförande gick till 1,104,000 kr. R. N.