Bergmann

Bergmann, Friedrich Wilhelm, språkforskare, född i Strassburg d. 9 Febr. 1812, gjorde sina första studier vid gymnasium och akademien i nämnde stad samt förvärfvade derstädes 1834 sin grad såsom "bachelier en théologie". Sedan han någon tid studerat sanskrit och fornarabiska i Göttingen och Berlin, kom han 1836 till Paris, der han i tvänne år studerade arabiska, etiopiska och zend under Silvestre de Sacy och Eug. Burnouf. På denne senares uppmaning egnade han sig åt studiet af de nordiska språken och deras literatur, på hvilket område han utvecklat en mycket omfångsrik författareverksamhet. 1839 blef han "docteur-ès-lettres" och 1840 professor i utländsk literatur vid "la faculté des lettres" i Strassburg, der han under de följande åren höll föreläsningar bl. a. öfver nordisk literatur. När Elsass genom freden i Frankfurt 1871 öfvergått till Tyskland och fakulteten i Strassburg utvidgats till ett fullständigt universitet, anställdes B. 1872 vid detsamma såsom ordinarie professor, i hvilken egenskap han ännu är verksam. -- B. är medlem af flere lärda samfund, bland andra "det nordiske oldskriftselskab" i Köpenhamn. Utom flere arbeten på den forngermanska och semitiska arkeologiens och filologiens områden samt rörande Dantes personlighet och verk -- Dante et sa comédie (1863), Dante, sa vie et ses Oeuvres (1866), Les prétendues maîtresses de Dante (1869) m. fl. -- har han utgifvit kritiska undersökningar, kommentarier och öfversättningar af en stor mängd fornnordiska literaturalster, hvaribland särskildt må nämnas: Poëmes islandais (Völuspâ, Vafthrudnismâl, Lokasenna) 1838, Les chants de Sol (Sôlarliôd) 1858, La fascination de Gulfi (Gylfaginning) 2: dra uppl. 1871, Le message de Skirnir et les dits de Grimnir (Skirnisför, Grimnismâl) 1871, Das Graubartslied (Harbardsliôd) 1872, Vielgewandts sprüche und Grôas zaubersang (Fiölsvinnsmâl, Grougaldr) 1874, Weggewohntslied (Vegtams kvida), Der Odinsraben orakelsang (Hrafnagaldr Odins) und der seherin voraussicht (Völu spâ) 1875, Rig's sprüche (Rîgs mâl) und das Hyndla-lied (Hyndlu liôd) 1876.