Berkeley

Berkeley [bö'rkli], George, engelsk filosof, f. 1684, blef 1721 hofprest hos hertigen af Grafton, men lemnade 1728 denna befattning och begaf sig till Amerika för att upprätta en läroanstalt till hedningarnas omvändelse. Efter trenne års bortavaro måste han dock vända tillbaka med oförrättadt ärende, efter att hafva uppoffrat större delen af sin förmögenhet. 1734 blef han biskop i Cloyne på Irland. Död 1753. -- B. utgår i sitt filosoferande från resultaten af Lockes kunskapsteoretiska och psykologiska undersökningar. Med denne tänkare är han ense derom, att all menskiig kunskap hemtas ur den sinliga erfarenheten. Men då Locke antagit, att sinnesintrycken härröra från inverkan på medvetandet af en utom detsamma fallande verklighet, så uppvisar B. det obefogade i ett sådant antagande och gör den meningen gällande, att vi i sjelfva verket intet förnimma utom vår egen själs tillstånd, hvilka, såsom till väsendet andliga, ej ens kunna motsvaras af en yttre realitet. För att förklara de faktiskt gifna sinnesförnimmelserna tager han sin tillflykt till en lära om omedelbar mellankomst af det högsta väsendet och förmenar, att dessa förnimmelser äro omedelbara skapelser af Gud, hvars tillvaro måste antagas just för deras förklaring. Ehuru nu visserligen på detta sätt ingen nödvändighet och lagbundenhet kan uppvisas i de menskliga förnimmelserna, hvilka helt och hållet bero på Guds godtycke, och ehuru B., af hvilken äfven Gud mer eller mindre afgjordt fattas såsom något yttre, lätt kan drifvas tillbaka till Lockes ståndpunkt, är hans lära dock af stor betydelse, såväl derför att hon blottar ett af Lockes obefogade antaganden, som ock för det inflytande hon tvifvelsutan haft på flere samtida och efterföljande tänkare. B:s förnämsta skrifter äro Essay towards a new theory af vision (1709), A treatise concerning the principles of human knowledge (1710) och The dialogiies between Hylas and Philonous (1713). L. H. Å.