Berm

Berm (Fr. berme; jfr Eng. brim, rand, Sv. bräm), befästningsk., kallas en vid fältbefästningar ofta förekommande, 0,3--1,19 m. (1--4 f.) bred remsa af den naturliga marken, qvarlemnad mellan grafkanten och vallsluttningens skärning med marken, eller ock en något under marken befintlig afsats å den grafbrant, som är närmast vallen. I båda fallen är bermens ändamål att förmildra vallens tryckning på grafbranten, hvilken eljest, vid lös jordmån, lätt skulle rasa ned. Enär graf kan finnas såväl å den fientliga som å den egna sidan om vallen, kan äfven berm förekomma å bägge sidorna. En å den fientliga sidan anlagd berm medför den olägenheten, att han erbjuder fienden ett välkommet fotfäste vid stormningen. Anlagd bakom vallen, tjenar han de försvarande på samma gång till skyttebank och till trappsteg vid utfall. G. U.