Bille

Bille, dansk adlig slägt, känd redan under medeltiden (jfr Bilde). 1) Steen Anderson B., f. 1751, utmärkte sig 1797, som chef å fregatten "Najaden", genom sin djerfva insegling i Tripolis' hamn och genom sin strid der med en tvåtill tredubbelt större turkisk styrka. Den 2 April 1801 kommenderade han reserv-eskadern på Köpenhamns redd, men kom icke i elden. 1807 var han chef för sjöförsvaret i Köpenhamn, ledde flere kanonbåtsträffningar och ville icke underteckna stadens kapitulation eller flottans uppgifvande till England. 1803 hade han blifvit deputerad i amiralitetet (1825 blef han förste deputerad) och var såsom sådan själen i flottans styrelse och den, hvilken flottans omskapning förnämligast tillskrifves. 1831 blef han statsminister och dog 1833. -- 2) Steen Andersen B., den förres son, f. 1797, blef löjtnant 1816 och var derefter ända till 1828 nästan ständigt på resor i olika farvatten, 1820--25 i fransk tjenst (hvarunder han bl. a. deltog i tåget till Spanien 1823). 1845--47 förde han som kapten korvetten "Galatea" på dess verldsomsegling (hvilken resa han beskref 1849--51), tjenade 1848--50 med utmärkelse i kriget mot Tyskland och blef i Jan. 1852 marinminister. I Dec. 1854 ställdes han jämte de öfrige ministrarna inför riksrätt, men frikändes. 1856 utnämndes han till chef för flottans officerskår och inspektör för flottan. 1860--63 var han å nyo marinminister. 1864 blef han vice-amiral och skickad till Kina för att ratificera handelsfördraget (utgaf 1865 "Min rejse til China"). 1868 lemnade han sina ämbeten med rang som geheime-statsminister. -- 3) Karl Steen Andersen B., af en sidogren till den ursprungliga slägten.B., föddes 1828, började 1851 redigera "Middagsposten" och grundlade s. å. "Dagbladet", som under hans ledning snart blef en af Danmarks förnämsta tidningar. Han slöt sig till den Ejder-danska politiken och tillhörde 1852--54 den häftigaste oppositionen, men blef derefter anhängare af den konstitutionelle helstaten och understödde med ifver den Hallska ministèren äfven vid sådana åtgärder, som minst väckte sympati hos folket. Efter fredslutet 1864 påstod han, att Kristian IX från legitimistisk synpunkt saknade behörig rätt till kronan, enär hans slägtingars nedläggande af sina anspråk (1851--52) förutsatte Slesvigs bevarande åt Danmark. Han blef derför anklagad för högförräderi, men frikändes. B. har gjort sig synnerligen förtjent om tidningsväsendets utveckling i Danmark och om det kommunala framåtskridandet (t. ex. angående ombildningen af Köpenhamns polis- och brandväsende). 1872 sålde han "Dagbladet" och blef direktör i Köpenhamns byggnadsbolag. Sedan 1861 har han varit folketingsman och som sådan kraftigt bekämpat venstern samt häfdat ämbetsmännens oafhängighet och de andliga intressena. 1872 valdes han till "byråd" i Köpenhamn. E. Ebg.