Billing, Axel Gottfrid Leonard, biskop, föddes i Önnestads församling, Kristianstads län, d. 29 April 1841, blef student i Lund 1859. filos. kand. 1864 och filos. doktor 1865. Efter att hafva varit vikarierande lektor i teologi vid Lunds katedralskola 1864–66 utnämndes han 1867 till lektor i teologi och hebreiska språket derstädes och blef s. å. tillika docent i praktisk teologi vid Lunds universitet samt var sedermera under flere år förordnad att leda de praktisk-teologiska öfningarna samt examinera i kateketik och liturgik. 1872 utnämndes han till teol. adjunkt vid universitetet med Husie och Vestra Skreflinge till prebendepastorat och prestvigdes i sammanhang dermed. Läsåren 1872–73 samt 1873–74 förestod B. professuren i exegetik och under kortare tider dels professuren i kyrkohistoria och symbolik, dels professuren i dogmatik och moralteologi, examinerade några år i symbolik och förestod professuren i praktisk teologi från början af läsåret 1878, till dess platsen tillträddes. 1881 blef B. professor i praktisk teologi och kyrkoherde i Hellestad, Dalby och Bonderups prebendepastorat. 1883 utnämndes han till kontraktsprost, och s. å. blef han rektor vid Lunds fullständiga läroverk för flickor. 1884 utnämndes B. till biskop öfver Vesterås stift och 1885 derjämte till kungl. öfverhofpredikant. Kort efter utnämningen till biskop i Vesterås blef B. 1884 uppförd å förslag till biskop öfver Linköpings stift i 1:sta rummet och 1892 i 3:dje rummet. Vid Upsala universitets jubelfest 1877 utnämndes B. till teol. doktor.
B:s ovanligt dugande förmåga har blifvit tagen i anspråk genom flere förtroendeuppdrag af bjåde enskild och offentlig art. Så har han varit stadsfullmäktig i Lund och i Vesterås samt är sedan 1887 ledamot af Vestmanlands läns landsting. 1888 valdes han af nämnda landsting till ledamot af Första kammaren, der han intagit en bemärkt plats såsom förfäktare af samhällsbevarande åsigter. Kammaren har insatt honom i lagutskottet, konstitutionsutskottet och statsutskottet. B. var presterligt ombud för Lunds stift vid kyrkomötena 1878 och 1883 och har såsom sjelfskrifven ledamot bevistat kyrkomötena 1888 och 1893. I den af K. M:t 1890 tillsatta komitén för utarbetande af förslag till ändringar i kyrkolagen m. m. insattes B. såsom ledamot. Han har hållit prestmöten i Vesterås 1886 och 1892. — Biskop B. är utan gensägelse den mest betydande målsmannen för den strängt konservativt-högkyrkliga riktning, som för närvarande kan sägas vara den rådande inom svenska statskyrkan, och som är rådande icke minst derför att biskop B. är en bland denna riktnings många framstående representanter. Så är t. ex. allmänna meningen den att det vid 1893 års kyrkomöte hufvudsakligen var biskop B. som genom sin auktoritet afgjorde den s. k. »bekännelsefrågan», hela konkordiebokens bibehållande såsom symbolisk bok för svenska kyrkan, hvilket beslut fattades med endast två rösters öfvervigt. Biskop B. har utöfvat en flitig skriftställareverksamhet af kyrkligt och teologiskt innehåll. Bland hans skrifter må nämnas Försök till utläggning af Habakuks profetia (gradualafh. 1865), Några ord såsom inledning till den heliga skrift (1865; 4:de uppl. 1880), Om sacramentum och sacrificium i den lutherska culten (akad. afh. 1869), Kateketikens begrepp (2:dra uppl. 1873), Om den sköna Herrens gudstjenst (1874; 5:te uppl. 1894), Olikheten bland Jesu vänner (I. 2:dra uppl. 1875, öfvers. till danskan; II. 1875), P. Waldenströms uppsats: Om försoningens betydelse (1874), Lutherska kyrkans bekännelse (1876–78), P. Waldenström contra svenska kyrkan (1877), Katekesutläggning (1883–84; öfvers. till tamuliskan), En årgång högmässopredikningar (1887). Dessutom har han skrifvit en mängd uppsatser i tidskrifter, strödda predikningar och tal m. m. J. P.