Biron

Biron [birå'ng]. 1) Ernst Johan B., hertig af Kurland, f. 1687, var son till en kurländsk godsegare, vid namn Bühren, och blef kammarjunkare hos enkehertiginnan Anna Ivanovna af Kurland. Snart blef han oumbärlig för sin herskarinna, och när hon 1730 besteg den ryska tronen, följde han henne till Ryssland, ehuru detta lands adel i valkapitulationen aftvungit henne det löftet, att hon icke skulle föra B. med sig. Denne steg nu hastigt från grad till grad, blef öfverkammarherre, riksgrefve (såsom sådan antog han de franske hertigarnas af B. namn och vapen) och inom kort tid den mäktigaste mannen i Ryssland. Med kraft ingrep han i alla delar af det stora rikets statsförvaltning. Sina fiender och medtäflare förföljde han med skoningslös grymhet, lät afrätta flere tusen menniskor och sända ett ännu större antal i landsflykt. När den manliga linien af Kettlerska huset utslocknade (1737), blef B. genom Annas inflytande vald till ärftlig hertig af Kurland. Kort före sin död (1740) utnämnde kejsarinnan honom till förmyndare och regent för sin omyndige efterträdare, Ivan. Men hans regentskap var af kort varaktighet. I hemligt förstånd med Ivans moder lät fältmarskalken Münnich natten mellan d. 19 och d. 20 Nov. 1740 gripa B. i hans säng och föra honom till fästningen Schlüsselburg, der han ställdes inför en utomordentlig domstol, som dömde honom till döden. Domen verkställdes dock ej; i stället sändes han i lifstids fångenskap till Pelym i Sibirien. Kejsarinnan Elisabet återkallade honom redan i Dec. 1741 och anvisade honom staden Jaroslav till boningsplats. Peter III upphäfde 1762 hans landsförvisningsdom, och Katarina II återinsatte honom 1763 i besittning af Kurland. Der regerade han mildt och rättvist till 1769, då han öfverlemnade regeringen åt sin äldste son, Peter. Död 1772. -- 2) Peter B., den förres son, hertig af Kurland och Sagan, delade sin faders landsflykt, återkallades 1762 jämte honom och utnämndes till generalmajor i ryska armén. Hans styrelse i Kurland (1769--95) oroades af oupphörliga stridigheter med ständerna, och efter Polens delning tvangs han (1795) af Katarina II att afträda sitt land åt henne, hvarvid han dock förbehöll sig och sitt hus den hertigliga värdigheten. Sedermera lefde han dels på det af honom inköpta furstendömet Sagan, dels i Berlin. Död 1800.