Bjerke härad. Se Bjärke (äfven i Suppl.).
1. Bjerknes, Karl Anton, norsk matematiker och fysiker, född d. 24 Okt, 1825 i Kristiania, blef 1844 student vid Kristiania universitet, der han aflade mineralogisk ämbetsexamen 1848, var sedermera någon tid anställd vid silfververket i Kongsberg och företog såsom stipendiat under åren 1855–57 en vetenskaplig utrikesresa, på hvilken han vid Göttingens universitet åhörde Dirichlets föreläsningar, hvilka blefvo af betydelse för B:s utveckling. 1863 utnämndes han till lektor och 1867 till professor i använd matematik vid Kristiania universitet, hvarest han 1869 erhöll en professur i ren matematik. Vid Upsala universitets jubelfest 1877 kreerades han till filos. hedersdoktor. B. har med hjelp af matematisk analys behandlat problemet om kroppars rörelser i vätskor och dervid kommit till högst märkvärdiga slutsatser, hvilka han efteråt lyckats att i detalj bekräfta genom försök. Teorien och försöken visa samstämmande, att två kroppar, som utföra vibrerande rörelser i en vätska, drifvas mot eller från hvarandra enligt lagar, som ega en påtaglig likhet med dem, som gälla för attraktionen och repulsionen mellan magnetiska eller elektriska kroppar. Härigenom synes en möjlighet öppna sig till förklaring af de elektriska och magnetiska företeelserna och i allmänhet af naturföreteelserna (exempelvis tyngden) utan antagande af krafter, som verka på afstånd. Hypotesen om krafter, som verka på afstånd, har, oaktadt mången funnit den oantaglig, utgjort den ledande tanken inom den teoretiska fysiken från Newtons tid ända till den allra sista tiden, då man allmänt sträfvar att frigöra sig från densamma hufvudsakligen till följd af Faradays och hans efterföljares arbeten. B:s undersökningar hafva af denna anledning väckt den största uppmärksamhet inom fysikens verld, särskildt sedan hans experiment utförts vid den elektriska utställningen i Paris 1881 och derigenom blifvit allmänt bekanta. B:s undersökningar äro i hufvudsak bekanta endast genom förevisandet af dylika experiment. De af honom i denna fråga offentliggjorda afhandlingar, som finnas i »Videnskabsselskabets forhandlinger» (Kristiania) och i »Göttinger nachrichten», tillhöra undersökningarnas första skede. Fullständiga redogörelser för den matematiska teorien äfvensom för experimenten saknas ännu. B. är ledamot af Vet. soc. i Upsala (1879) och Fysiogr. sällsk. i Lund (1880).
2. Bjerknes, Vilhelm Friman Koren, fysiker, den föregåendes son, född 1862 i Kristiania, blef 1880 student samt 1892 filos. doktor och amanuens i fysik derstädes. 1893 blef han tillförordnad lärare och 1895 professor i mekanik och matematisk fysik vid Stockholms högskola. 1889–91 företog B. utrikes studieresor och åtnjöt undervisning hufvudsakligen i Paris hos Poincaré och Appell samt i Bonn hos Hertz. Af den sistnämnde fördes han in i studiet af elektriska vågor, på hvilket område han utfört mycket värdefulla mätningar. En del af dessa har han sammanfattat i sin doktorsafhandling Elektriske bevægelser i Hertz' primære leder (i »Arkiv for Mathematik og Naturvidenskab», 1892). De efter denna tid offentliggjorda återfinnas hufvudsakligen i Wiedemanns »Annalen» och i »Archives des sciences physiques et naturelies» (Genève) samt i Videnskabsselskabets i Kristiania och Vetenskapsakademiens i Stockholm publikationer. B. har dessutom nedlagt mycket och fortjenstfullt arbete såsom sin faders medhjelpare vid dennes hydrodynamiska undersökningar. 1 och 2. S. A–s.