Bleck

Bleck, tekn., kallas i allmänhet hvarje genom hamring eller valsning framstäldt mycket tunt metallstycke. Ett godt bleck måste på ytan vara fullkomligt jämnt och slätt, öfverallt hafva samma tjocklek, ej hafva några sprickor eller ihåligheter samt ega så stor böjlighet, som det är förenligt med metallens natur. Användande af det renaste och smidbaraste material är derför af stor vigt för bleckfabrikationen. Genom hamring fås hamradt bleck och genom valsning valsadt. Det senare har, såsom mera glatt och jämntjockt, företräde framför det förra. Alla metaller med tillräcklig tänjbarhet kunna förvandlas till bleck. Så finnes det jernbleck -- som kallas svartbleck och, då det är öfverdraget med en hinna af tenn, förtent bleck eller hvitbleck, -- vidare stål-, koppar-, mässing-, tomback-, nysilfver-, bly-, zink- och tennbleck (hvilket starkt förtunnadt kallas stanniol eller tennfolium) samt aluminium-, silfver-, guld och platinableck. Bleck, i synnerhet hvitbleck, har vidsträckt användning.