Blixtrör

Blixtrör l. Fulgurit, meteor., kallar man en af blixten bildad rörformig kropp af qvartssand, hvilken i det inre har en glaserad yta, men utvändigt är ojämn, till följd deraf att sandkorn sammansintrats derpå. Sådana kroppar anträffas vid eller något under ytan af qvartssandlager och hafva uppkommit derigenom att blixten på sin väg till det underliggande vattendränkta jordlagret genomträngt och smält sanden. Blixtrören kunna uppnå en längd af 10 m. (34 f.); deras inre diameter varierar från 1 till 50 millim. Under stundom hafva, genom inverkan af den omgifvande fuktiga och kalla sanden, delar af ett blixtrör blifvit plattryckta samt äro fullkomligt massiva. De äro ofta greniga, tillspetsade nedåt och mestadels mycket sköra. Om deras uppkomstsätt framställdes de mest olikartade åsigter, innan man i början af innevarande århundrade lyckades finna den rätta. Till bevis för att de bildas af åskslag kan anföras, att man vid åtskilliga tillfällen upptäckt fulguriter i sand, som ännu var varm efter den blixt man såg träffa stället. Man har äfven lyckats på artificiel väg eftergöra korta blixtrör, derigenom att man låtit en stark elektrisk gnista slå igenom sönderstött glas, blandadt med koksalt. -- Om blixtrör såsom fysikalisk apparat se Blixt, fys. R. R.