Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Blodfläck

Ämne: Färger och färgämnen · Kemi, läkemedel och färgämnen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 694–695 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Blodfläck. I rättsmedicinskt hänseende ligger det mycken vigt på att säkert kunna igenkänna fläckar af blod på vapen, kläder, möbler o. s. v. samt på sjelfva den plats, der blodsutgjutelse försiggått. Lyckligtvis äro metoderna för detta igenkännande mycket fina och säkra. Med mikroskop kan man, om blodet ej är intorkadt (eljest är det osäkert), lätt urskilja de röde blodkropparna. Äfven en mycket ringa mängd blodfärgämne låter sig lätt igenkännas med spektroskop, emedan det sätt, hvarpå blodfärgämnets lösning absorberar genomfallande ljus, är så karakteristiskt, att dess absorptionsspektrum ej kan förvexlas med något annat. En tredje lätt och säker metod är att ur blodfärgämnet framställa till färg och form karakteristiska kristaller. Med koncentrerad ättiksyra och ett minimum koksalt, vanligen efter uppvärmning och afsvalning, bildas mikroskopiskt små, bruna, rombiska kristalltaflor, som äro lätta att igenkänna. Äfven andra prof äro föreslagna och använda, hvilka gå ut på att uppvisa dels blodfärgämnet, dels andra blodets beståndsdelar, men de kunna ej i säkerhet och finhet mäta sig med de här nämnda. Att skilja mellan fläckar af mennisko- och djurblod låter sig deremot endast undantagsvis göra. För den kemiska och spektroskopiska undersökningen förhålla de sig lika. På de röde blodkropparnas storlek och form kan, medelst mikroskopet, menniskans blod skiljas från vissa djurs, men från andras deremot icke, och ytterst sällan kommer en blodfläck till undersökning under sådana förhållanden, att blodkropparnas storlek kan noggrant bestämmas. Jhm.