Boisserée [båasöre], Sulpice, f. 1783, och Melchior, f. 1786, tvänne bröder från Köln, hvilka i hög grad främjade studiet af den tyska medeltidskonsten och framför allt gjorde sig kända genom den efter dem uppkallade Boisseréeska tafvelsamlingen. Denna samling, som är af den största betydelse för det äldre tyska måleriets historia, omfattar mer än 200 målningar (fr. 13:de, 14:de och 15:de årh.), hopbragta af de båda bröderna och deras vän J. B. Bertram under resor i Rhentrakterna, Nederländerna, Sachsen, Böhmen o. s. v. Hon inköptes 1827 af konung Ludvig I af Bajern och är sedan 1836 införlifvad med pinakoteket i München, med undantag af 40 taflor, som finnas
i Moritzkapellet i Nürnberg. Sulpice vände sig företrädesvis till arkitekturen, och genom sitt på egna mätningar grundade praktverk öfver Kölns domkyrka (1822--31; ny uppl., med kopparstick i något förminskadt format, 1842) väckte han det tyska folkets intresse för denna storartade kyrkbyggnads fullbordande. Melchior egnade sig med förkärlek åt måleriets historia och arbetade i förening med Ainmüller på återupplifvandet af medeltidens glasmålningskonst. 1845 flyttade bröderna från München till Bonn, der de båda afledo: Melchior 1851 och Sulpice 1854. -- Öfver sin ofvannämnda samling utgåfvo de, i förening med litografen Strixner, ett litograferadt verk, Sammlung alt-, niederund oberdeutscher gemälde der brüder Boisserée und Bertram (40 h., 1821--40).