Bok. 1) Hvarje af flere sammanhäftade blad (ark) bestående skrift. Sannolikt fick ordet denna betydelse derför att man i början använde skifvor af bokträd till skrifmaterial, liksom det latinska ordet liber (egentl. "bast") fick betydelsen bok, derför att man i äldsta tider beredde skrifmaterial af ett slags bast. De äldsta böckerna (Grek. bibloi, Lat. codices) voro merendels rullar (Grek. kylindroi, Lat. volumina), d. v. s. flere vid hvarandra limmade papyrusblad (schedae), som rullades omkring en cylinderformig staf (Grek.
rhabdos, Lat. bacillus), hvars ändar pryddes med knoppar af trä, ben eller horn (Grek. omfalos, Lat. bulla, umbilicus). En rulle omfattade i allmänhet blott en enda afdelning (Grek. tomos, biblion, Lat. volumen) af ett verk. Vanligen skref man endast på papperets ena sida. Nyttjades båda sidorna, kallades skriften en opisthograf. Under 7:de årh. började man att skrifva nästan uteslutande på pergament. Men då sådant var mycket dyrt, utplånade man stundom med pimsten en gammal skrift, för att ännu en gångkunna nyttja samma pergament (se Palimpsest). Rullarna förvarades i bibliotek, och vid deras stafvar hängdes en liten rödfärgad tafla (pittakion), innehållande titel (Grek. syllabos, Lat. index, titulus) och begynnelseord. Ofta skyddades volymen genom ett öfverdrag eller en kapsel (Grek. difthera, periblema). Utom denna bokform kände de gamle äfven fyrkantiga böcker af metall, trä, elfenben (Grek. deltoi, pinakes, Lat. pugillares, tabulae) eller pergament (membranae). De förres blad sammanhöllos medelst metallringar, genom hvilka träddes en staf; de sistnämnda sammanhäftades med lim och pergamentremsor, antingen i likhet med nutidens böcker eller så, att de kunde slås ut liksom en solfjäder (Grek. ptyktoi, Lat. libri plicatiles). Under medeltiden utbildade sig småningom (från 11:te årh.) bruket att skydda böcker medelst tjocka träskifvor. Sedan började man öfverkläda sådana skifvor med pergament eller läder och sammanhålla dem genom remmar. Först med boktryckarekonstens uppfinning vann häftningen och bindningen af böcker sin utbildning (jfr Bokbinderi). De första tryckta böckerna hade hvarken titlar eller sidotal, och formatet var merendels qvadratiskt. Inemot slutet af 15:de årh. blef det vanligt att sätta ett särskildt titelblad framför större vetenskapliga verk. I st. f. de gamla folianterna och qvarterna kommo under loppet af 16:de årh. mindre format i bruk, särskildt genom Aldus Manutius i Venezia. Ännu mindre format (s. k. duodes och sedes) infördes af holländarna i 17:de årh., såsom Elzevier, Bläu m. fl. -- 2) En mindre afdelning af ett tryckt eller skrifvet arbete. -- 3) Vissa af Gamla testamentets skrifter (t. ex. Josua bok, Vishetens bok o. s. v.). -- 4) 24 ark skrifpapper eller 25 ark tryckpapper. -- 5) 12--25 blad bladgull eller bladsilfver. R. G.