Borg, sjöv., begagnas mest i sammansättningar och betecknar i allmänhet tåg, kettingar o. d., som användas att förstärka andra tåg, kettingar o. s. v., för att under hårdt väder hindra rår, stänger, bommar m. m. att springa af: borgbrass, borgbardun, borgstag, borgtalja (stöttalja) o. s. v. -- Borg kallas äfven den
ketting, hvaruti underrån (fockran, storrån och beginerån) hänger. På större örlogsfartyg består borgen af trenne delar: borgstroppen, som sitter rund midten af rån; topp- eller långborgen, som går rund masttoppen, samt mellanborgen, som går genom märsen och förenar de andra båda och i hvars nedre ände sitter en s. k. sliphake, för att man lättare skall få den loss, då rån skall tagas ned. R. N.
1. Borg, Per Aron, stiftaren af "Allmänna institutet för döfstumma och blinda", föddes d. 4 Juli 1776 i Avesta i Dalarna, blef 1796 student i Upsala, inträdde 1800 på tjenstemannabanan och befordrades 1809 till protokollssekreterare. Ett historiskt skådespel, "Abbé de l'Epée" af Bouilly, förde honom på den tanken att egna sig åt döfstummas undervisning. Sedan han flitigt studerat skrifter i ämnet, började han 1807 att undervisa ett ungt, begåfvadt blindt fruntimmer, Charlotta Seijerling, och 1808 höll han examen med denna sin första lärjunge, hvars dervid ådagalagda framsteg beredde honom ett årligt anslag af 675 kr. till inrättande af ett institut för döfstumma och blinda. Redan 1809 uppgick elevernas antal till 14. De undervisades i B:s hem. En offentlig examen, som anställdes med dem i Juli s. å. inför hofvet och ständerna, väckte stort bifall. Drottningen förklarade sig för institutets beskyddarinna. Af riksdagen begärdes ett anslag af 10,000 kronor; men endast hälften af denna summa beviljades, och utbetalandet uppsköts till 1812, då B., som under tiden endast med stor svårighet kunnat upprätthålla anstalten, inköpte Öfre Manilla på Djurgården och flyttade sitt institut dit. Sommaren s. å. företog han med sina elever en fotvandring genom åtskilliga landskap, hvaraf följden blef, att ett långt större antal nya lärjungar anmäldes, än som kunde mottagas. 1816 inträffade en brytning mellan B. och styrelsen; den unga fristaden höll på att tillintetgöras, B. fick afsked, institutet förlades inom staden, och en dansk lärare öfvertog föreståndareplatsen. Utan anslag inrättade B. då vid Manhem, nära Manilla, ett nytt institut, hvilket inom kort hotade statens inrättning med undergång. 1819 förmåddes B. åter att öfvertaga ledningen af det senare, och de bägge instituten sammanslogos då till ett, som förlades till Manilla. 1823 reste B. till Portugal för att äfven der anlägga ett institut efter sin metod. Vid sin hemkomst, 1829, började han jämväl att, i en särskild lokal på Manilla holme, mottaga svagsinta i sin vård. För att kunna utvidga denna sida af sin verksamhet erhöll han 1832 tillåtelse att sända omkring i riket en s. k. "stambok"; men sedan oenighet uppstått med anledning af de influtna medlens förvaltning, afsade B. sig all befattning med saken, och innan frågan ännu blifvit afgjord, dog han, d. 22 April 1839. Hans bröstbild (modellerad af J. F. Kjellberg) aftäcktes vid Manilla d. 4 Juli 1874.
2. Borg, Ossian Edmund, den förres son, lärare för döfstumma och blinda, född d. 6 Aug. 1812, blef student i Upsala 1832 och egnade sig först åt medicinska studier. Han stod just, 1839, i begrepp att aflägga medicine kandidat-examen, då faderns död afbröt hans studier. S. å. utnämndes han till direktor och förste lärare vid Institutet för döfstumma och blinda, hvilken befattning han innehade till 1875. Med outtröttligt nit och stor menniskokärlek fortsatte han sin faders verk. B., som företagit flere resor för att studera undervisningsmetoderna i främmande land, har uppfunnit och förbättrat flere mekaniska hjelpmedel och lärometoder. Sedan 1875 är han af staten pensionerad, men biträder vid det af honom bildade lärareseminariet vid Manilla institut samt egnar sig dessutom åt döfstummas och blindas undervisning, labiologi och botande af stamning m. m.