Borgare är i egentligaste mening den, som på grund af burskap idkar handel eller näring i en stad. Vanligen menar man dock med borgare en person, som för egen räkning drifver handel eller handtverk, och stundom betecknas med detta namn stadsinnevånare i allmänhet.
Idiot (Grek. idiotes, af idios, egen, urspr, en enskild man i möts. till en offentlig, sedermera en man ur hopen, g… Rebell (Lat. rebellis, egentl. som förnyar kriget, af re, åter, och bellum, krig), person, som reser sig mot förtryc… Frondera (Fr. fronder, se Fronden), eg. kasta med slunga; vara missnöjd med, klandra (de bestående förhållandena). -- … Liebhaber [lib-], T. (af liebe, kärlek), person, som hyser särskild förkärlek för ett visst slag af föremål, t. ex. böc… Bulvan är af slaviskt ursprung (jfr R. bolvan, perukstock, dumhufvud) och har, utom den i art. angifna betydelsen, ä… Ovation (Lat. ovatio, en fältherres mindre triumftåg till fots eller till häst), jublande ärebetygelse, ovanligt lifl… Opponera (Lat. opponere, egentl. ställa emot), motsätta sig, säga emot, invända, anföra skäl emot, göra inkast; vara o… Dossier [-sie], Fr. (Med. Lat. dorsarium, af Lat. dorsum, rygg), en bundt af handlingar, samling af handlingar, vanli…
Alla artiklar i ämnet →
Samma uppslagsord
Borgare Stadslif var främmande för germanerna. De tyske städerna uppväxte på platser, der förut romerska kolonier funnits, eller framkallades af nya behof, i … band 2, sp. 895