Börne

Börne, Ludwig (egentl. Löb Baruch), tysk skriftställare, föddes d. 18 Maj 1786 i Frankfurt a. M. af judiska föräldrar, var 1811--14 polisaktuarie i sin födelsestad, men egnade sig derefter uteslutande åt det publicistiska kallet. Ehuru han hade utvecklat det största intresse för frågan om judarnas emancipation, öfvergick han 1818 till den lutherska läran. Vid samma tid antog han det namn, hvarunder han är känd i literaturhistorien. 1818--21 utgaf han tidskriften "Die wage", som väckte stort uppseende genom B:s politiska artiklar och spirituella teatergranskningar, 1819 var han en kort tid redaktör för "Zeitung der freien stadt Frankfurt", och s. å. började han utgifva tidningen "Zeitschwingen", som likväl till följd af sin frisinnade hållning undertrycktes redan 1820. Sistnämnda år anklagades B. för att hafva utspridt demagogiska flygskrifter och hölls i fängsligt förvar, tills han hunnit styrka sin oskuld. Derefter trädde han i förbindelse med förlagsbokhandlaren Cotta, hvilken 1822 sände honom såsom tidningskorrespondent till Paris. Lifvet derstädes tecknade han i åtskilliga skarpt och fint utarbetade skildringar. 1824 återvände han till Tyskland, men 1830 begaf han sig å nyo till Paris för att på nära håll följa Juli-revolutionen. Under intrycket af denna skref han sina berömda Briefe aus Paris (1830), i hvilka han lofprisade fransmännens politiska energi och utgöt sig i bittert hån öfver tyskarnas servilism och "lakejnatur". 1832 började han utgifva Neue briefe aus Paris, i hvilka han, gripen af missmod öfver revolutionens utveckling, drog i härnad äfven mot fransmännen. Derigenom kom han i ett spändt förhållande till sin gamle vän skalden Heine och slöt sig från denna tid till det radikala partiet. 1830 utgaf han tidskriften "La balance" (tre häften, en fransk fortsättning af "Die wage"), i hvilken han sökte göra rättvisa åt fransmännens och tyskarnas olika förtjenster samt leda de förre till en riktig uppfattning af det tyska nationallynnet. Hans sista arbete var Menzel, der franzosenfresser (1830), i hvilket han bekämpade tyskarnas hat mot fransmännen. Död d. 12 Febr. 1837. -- Ädelmod, oegennytta och en glödande frihetskärlek voro grunddragen i B:s karakter. Hans skrifter, som utmärka sig genom klarhet och styrka i språket, utgöras hufvudsakligen af satiriska och humoristiska fragment. Såsom journalist bidrog han i betydande mån till att gifva den tyska pressen makt och anseende. -- B:s Gesammelte schriften utkommo 1829--31 (ny uppl. 1808), Nachgelassene schriften 1847--50, och hans Französiche schriften 1842 (i tysk öfvers. 1847).