Botta, italienskt vinmått = 4 hektol. (15,3 kub.-f.).
1. Botta, Carlo Giuseppe Guglielmo, italiensk historieskrifvare, f. 1766, d. 1837, blef i sin ungdom, emedan han ifrigt hyllade den franska revolutionens läror, utsatt för förföljelser från den sardinska regeringens sida och flydde derför till Frankrike (1794), men återvände 1796 med den franska armén och insattes i den provisoriska regeringen öfver Piemont. Efter detta lands förening med Frankrike lefde B. i sistnämnda land och blef der medlem af lagstiftande församlingen. Hans förnämsta arbete är
Storia d'Italia dal 1789 al 1814 (1824). Vidare märkas hans Storia d'Italia dal 1490 al 1814 (1832), som vill gälla såsom en fortsättning af Guicciardinis verk, och Stortia della guerra dell' independenza degli Stati uniti d'America (1809).
2. Botta, Paul Emile, den förres son, fransk arkeolog, f. 1802, gjorde som helt ung en resa omkring jorden, och hemförde betydande naturhistoriska skatter. 1830 begaf han sig till Egypten och inträdde såsom läkare i tjenst hos Mehemed Ali, hvilken sände honom med en expedition till Sennaar. Derifrån återvände han 1833 till Kairo med en samling af 10--12 tusen insekter och omkr. 1,000 skinn af foglar och fyrfotadjur. 1838 utnämndes han till fransk konsul i Alexandria och företog på uppdrag af museet i Paris en resa i Arabien. Resultaten af denna färd offentliggjorde han i Relation d'un voyage dans l'Yémen (1841). 1843--46 anställde han gräfningar utefter Tigris' stränder och upptäckte dervid Ninives ruiner. Sina undersökningar öfver den assyriska kilskriften framlade han i Mémoire de l'écriture cunéiforme assyrienne (1848). Den franska regeringen intresserade sig lifligt för saken; en komité fick i uppdrag att afteckna de gamla minnesmärkena, och ett arkeologiskt praktverk, Le monument de Ninivé découvert et décrit par B., mesuré et dessiné par E. Flandin, utkom under B:s öfverinseende (1846--50). Ett utdrag derur, med titeln "Inscriptions découvertes à Khorsabad", utkom 1848. De hemförda monumenten uppställdes i Louvren. B. är grundläggaren af den assyriska arkeologien, om hvilken man förut endast hade en dunkel aning. 1846 blef han generalkonsul i Jerusalem och 1857 i Tripolis, der han stannade till 1868. Död 1871.