Brandförsäkring, den handling, hvarigenom någon till ett brandförsäkringsverk inbetalar en afgift, för att i stället få ersättning vid inträffande förlust, uppkommen vare sig genom brand (eldsvåda) eller genom åtgärder, som vidtagas till eldens hämmande. Liksom försäkringsväsendet i sin helhet är brandförsäkringen ett resultat af sträfvandet att så mycket som möjligt hålla den enskilde skadelös för följderna af ett olycksfall (se Försäkring). Detta mål kan vinnas endast genom tillämpning af associationsprincipen. -- De bolag eller föreningar, som meddela brandförsäkring, äro af tvenne slag: ömsesidighetsbolag (solidariska bolag), hvilkas medlemmar äro på en gång försäkringsgifvare och försäkringstagare, samt aktiebolag, hvilka egas af försäkringsgifvarna (lottegarna), under det försäkringstagarna äro endast kunder. En del ömsesidighetsbolag upptaga afgifter endast när eldsvådor inträffat, andra deremot stadga årsafgifter, hvaremot vinsten fördelas bland delegarna. De svenska brandförsäkringsbolag, som äro grundade på ömsesidighetsprincipen, utdela icke någon vinst; aktiebolagen deremot äro alltid beräknade på en vinst, som motsvarar deras risk.
Brandförsäkringen, som näst sjöförsäkringen är den äldste grenen af assuransväsendet, uppkom i 18:de årh., då regeringarna i åtskilliga stater tvungo egarna af byggnader i stad eller på land att göra inbetalningar till s. k. brandkassor, ur hvilka de fingo ersättning, om deras byggnader skadades af eld. Åtskilliga sådana kassor, hvilka förvaltas som statsinstitutioner, ega ännu bestånd i Tyskland. Brandväsendets
nuvarande stora utveckling grundar sig uteslutande på enskild företagsamhet. England står främst af alla land i fråga om värdet af försäkrad egendom.