Brons (af Ital. bronzo, malm, troligen af Grek. bronte, åska), kem., en legering af koppar och tenn, stundom med tillsatser af bly och zink. Sedan uråldriga tider har denne metall varit använd till mynt, prydnader och vapen m. m. Sammansättningen af antik brons synes af nedanstående analyser:
Celt fr.
Downs Bronsringar ifrån en gallisk-
romersk graf. Koppar 85,23 75,55 79,93 Tenn 13,11 23,52 15,73 Bly 1,14 0,47 3,50 Mynt från
Alexander
den stores tid.Romerskt as
år 500 f. Kr.Mynt från
Alexander
Severi tid. Koppar 95,96 69,69 89,0 Tenn 3,28 7,16 10,2 Bly 0,76 21,82 0,8
En sammanställning af analyser af antik brons finnes i Gmelin-Krauts "Handbuch der anorganischen chemie" (6:te uppl., III b., 725 s.). -- F. n. nyttjas brons af olika sammansättning till olika ändamål. Kanonmetall innehåller 9--10 proc. tenn; malm eller klockmetall 20--25; medaljbrons 5--10: statybrons innehåller 2,5--4 proc. tenn och 11--17 proc. zink. Den svenske myntmetallen, hvaraf öreslantar slås, består af 95 proc. koppar, 4 proc. tenn och 1 proc. zink. Brons är i allmänhet en hård metall, som genom upphettning och hastig afkylning blir smidbar och kan präglas. Efter upphettning och långsam afsvalning blir han åter till en viss grad spröd. I fuktig luft öfverdrages han med en grön hinna eller, skorpa (patina), som skyddar underliggande metallpartier och meddelar bronsstatyer en angenäm färg. Ett sådant öfverdrag kan utan svårighet framkallas genom bestrykning med en lösning af salmiak och oxalsyra i ättiksyra. P. T. C.