Bukarest (Rum. Bukurescht), hufvudstad i furstendömet Rumania, på den fruktbara, men trädlösa valakiska slätten, på ömse sidor om den grumliga floden Dumbovitsa, öfver hvilken femton broar underhålla förbindelsen mellan stadsdelarna. Sedd från söder, företer staden med sina (nära 16,000) utvändigt målade, låga hus, sina 123 kyrkors skimrande tak, sina brokigt sirade, altanprydda palats och sina trädgårdar ett egendomligt skådespel af österländskt tycke. Den har dock i senare tider fått ett europeiskt utseende: gatorna äro visserligen trånga och krokiga, men till störste delen stenlagda och gasbelysta samt korsas af hundratals droskor och här och der jämväl af spårvägslinier; två- och tre-våningshus med eleganta butiker resa sig vid de större gatorna. Kyrkorna äro till större delen byggda i korsform. De förnämsta bland de grekiska kyrkorna äro Metropolitan-kyrkan, Karte-vekie, i hvilken hospodarerna smordes, och Antim-kyrkan, utmärkt genom arkitektonisk skönhet; dessutom finnas 1 armenisk, 2 evangeliska och flere romersk-katolska kyrkor samt 5 synagogor. Andra märkliga byggnader äro: furstens residens (i en ingalunda monumental stil); teatern; det gamla Coltsa-hospitaiet (med ruinerna af ett torn, som hade blifvit uppfördt af Karl XII:s krigare); palatsen Brankovano och Ghika. Som trakten ofta hemsökts af häftiga jordstötar (starkast 1793 och 1802), hafva alla hus fått en ringa höjd. Flere allmänna platser äro försedda med planteringar. I omgifningarna ligga slotten Colentina, Magourelly, det slottslika klostret Vakarescht m. fl. vackra byggnader. -- Befolkningen, som 1873 uppgick till 221,805 personer, är till större delen af den grekisk-katolska bekännelsen och rumanisk nationalitet. I B. finnas omkr. 38,000 katoliker, 9,000 prote-stanter, 21,000 judar, 1,500 armener och ett litet antal turkar. Dödlighetsprocenten är mycket stor. -- B. är säte för regeringen, senaten och representantkammaren, Rumanias primas, tre högre domstolar och alla de centrala ämbetsverken i landet samt en mängd undervisningsanstalter, bl. a. ett universitet (grundlagdt 1864), utan teologisk fakultet (de förmögnares söner afsluta vanligen sina studier i utlandet, särdeles i Frankrike), krigsskola, landtbruks-institut, musik-konservatorium, skola för bildande konst m. m. B. har äfven flere sjukhus. -- Industrien är obetydlig (handtverkarna äro till störste delen tyskar, ungrare eller fransmän), men handeln, som företrädesvis är i händerna på judar, greker och armener, är deremot liflig.
Historia. Enligt sagan grundlades B. af en herde, Bukur. Det namnes i krönikorna redan på 1200-talet. 1595 intogs det, efter hospodaren Mikaels affall från Porten, af Sinan Pascha och stacks då i brand, men reste sig sedermera å nyo. 1698 förlade Valakiets furste, Konstantin Brankovanu, sitt residens till B., hvars folkmängd det oaktadt ansenligt minskades under den följande oroliga tiden. 1716 plundrades det af serber. Under Alexander Ypsilantis tid (1774--82) förskönades staden mycket. 1789 intogs den af österrikarna och 1807 af ryssarna. Mellan de sistnämnde och turkarna afslöts d. 28 Maj 1812 i B. en fred, i hvilken Turkiet till Ryssland afträdde Besarabien och en tredjedel af Moldau jämte fästningarna Choczin, Akjerinan, Bender, Ismail och Kilia samt lofvade Rysslands bundsförvandter, serberna, full amnesti, egen inre förvaltning och rätt att sjelfva verkställa uppbörden af skatten till Porten -- vilkor, som serberna dock sedermera förkastade. 1821 besattes B. af turkarna, 1828 af ryssarna. Från freden i Adrianopel (1829) daterar sig dess senare blomstring. Ett uppror mot furst Bibesko 1848 kallade både turkar och ryssar till staden, hvilken 1853--54 åter hölls besatt af ryssarna och 1854--57 af en österrikisk garnison. 1861 blef B. Rumanias hufvudstad, och genom ett upplopp derstädes 1866 blef det nya furstendömets förste regent, Kusa, störtad från sin tron.