*Bure, Fale. — Jfr L. Bygdén: »Om ursprunget till den historiska mythen om Fale Bure» (i »Samlaren», 11:te årg., 1890). Bygdén visar, att myten ytterst kan härledas från en af J. Bureus upptecknad gammal sägen, hvilken anknyter sig till en adlig grafsten från medeltiden, som ännu bevaras i Sköns kyrka i Medelpad och blifvit lagd öfver en Fardiaekn, i några gamla dokument kallad »Fardiaekn unge», ett namn, som genom förmedling af den i Medelpad förekommande namnformen Fardhe lätt öfvergått till Fale.
*1. Bure, O. En kusin till denne var biskopen i Strengnäs, Zebråcynthus (se denne), hvilkens sonson adlades med namnet Burenskiöld.
*2. Bure, J. Stadslagen började tryckas 1617, men utkom först 1618.
3. Bure, Anders (Andreas Bureus), grundläggaren af det svenska landtmäteriet, den föregåendes broder, föddes i Säbrå prestgård i Ångermanland d. 14 Aug. 1571. Redan 1603 anförtrodde Karl IX honom styrelsen öfver landtmäteriet, »som då snart skulle inrättas», hvarjämte bestämdes, att alla geografiska mätningar och ritningar, som verkställdes af de i landsorterna förordnade landtmätarna, skulle insändas till B., hvilken med ledning af dem skulle författa en generalkarta öfver hela riket. Sjelf reste B. omkring i landet samt anställde astronomiska och geografiska observationer. 1611 utkom en karta öfver rikets nordligaste provinser (Lapponiae, Bothniae, Cajaniaeque, Regni Sveciae provinciarum septentrionalium, nova delineatio, i liten folio), som Klemming (»Ur en antecknares saml.», 1868–73) kallar »vår första egentliga karta» och af hvilken han kände endast ett fullständigt exemplar (i K. biblioteket). Antagligen var det för denna »landtafla», som B. d. 4 Jan. 1612 fick en kungl. gratifikation af 100 dlr. Han tillhörde under Gustaf II Adolfs tid kansliet först såsom kansliförvant, sedermera, efter 1618, såsom sekreterare. Jämte två andra kommissarier deltog han 1617–21 vid den vigtiga uppgång af gränsen emot Ryssland, som blef en följd af Stolbovafreden. Under loppet af 1623 undervisade och biträdde han ståthållarna i Öster- och Vestergötland samt Småland vid verkställandet af åtgärder, som stodo i samband med upptagande af den kort förut beslutade s. k. lilla tullen, nämligen med uppförandet af »staket» kring städerna, tullportar och tullhus. Sina kartarbeten fortsatte han oförtrutet, ty 1626 utgaf han sin stora karta öfver Skandinavien och angränsande land (se nedan), som inbragte honom »en vacker årlig lön» och »en ansenlig äreskänk i penningar». En särskild instruktion utfärdades d. 4 April 1628 för honom såsom »generalmatematiker», enligt hvilken det ålåg honom att med de landtmätare han uppfostrat afmäta hvart landskap och hålla jordrefning samt med anledning deraf göra »landtaflor», som åskådliggjorde icke allenast huru socknarna och bygdelagen hängde tillhopa, utan hvarje bys lägenheter uti åker, äng och skog. Honom uppdrogs derjämte att afgifva förslag till skogsafrödningar, till nyttiga bruks anläggning, lemna råd vid städers anläggning, uppgöra kartor öfver städer, hamnar och inlopp samt hafva inseende öfver kronans hus och deras byggnad samt öfver grafbrytningen. I enlighet med instruktionen upprättade B. kartor öfver olika landsorter, hvilka aflemnades till Räkningekammaren (Kammarkollegium). 1634 afgick B. jämte F. Scheiding, H. Fleming och E. Gyllenstierna i en utomordentlig beskickning till Moskva för att notificera drottning Kristinas uppstigande på tronen, men äfven för att bevaka vigtiga politiska och kommersiella intressen. 1635 insattes han såsom assessor i Krigskollegium för att, enligt riksdrotsens yttrande i rådet, »som en cuneus drifva och förmå andra till en tidig omsorg om rikets fästningar». Han nedlade under åren 1635–37 derjämte åtskilligt arbete på införande af enhet i mål och i vigt öfver hela riket, hvarom beslut fattades vid 1638 års riksdag. B. afled i Stockholm d. 4 Febr. 1646. Han hade 1624 adlats.
B:s 1626 utgifna karta Orbis Arctoi nova et accorata delineatio (graverad af V. S. Trauthman), till hvilken s. å. utgafs text med titeln Orbis Arctoi imprimisque Regni Sveciae descriptio, innehåller 6 blad, är omkr. 160 cm. bred och 150 cm. hög samt omfattar Sverige, Norge och Finland samt angränsande delar af Danmark, Tyskland, Östersjöprovinserna och Ryssland. Hon betecknar ett utomordentligt framsteg och kan med skäl betraktas som den första någorlunda pålitliga kartan öfver Skandinavien. Numera äro endast några få exemplar af henne kända (ett eges af Generalstabens topografiska afdelning, ett af Landtmäteristyrelsen, ett af Kungl. biblioteket, ett af Upsala universitetsbibliotek och ett tillhör J. Westins samling derstädes). Men många aftryck togos på sin tid, af hvilka ej få gingo till utlandet, der B:s karta kopierades »otaligt många gånger» och »i åtskillig storlek». Ja nästan alla kartor öfver Sverige, som under 17:de årh. utgåfvos utomlands, voro endast kopior af henne.