Byggnadsskyldighet, kamer., brukare af annans jord åliggande skyldighet att underhålla och nybygga de till gården hörande husen. Denna skyldighet åligger först och främst dem, som innehafva kronans jord -- således innehafvare af ecklesiastika, militära och civila boställen samt allmänna kronohemman --, vidare dem, som bruka jord, tillhörande allmänna verk och inrättningar, och slutligen torde den äfven, enär 27:de kap. Byggningabalken icke blifvit upphäfdt, få anses såsom ett åliggande för brukare af jord i enskild ego, såvida bestämmelser i annan syftning icke blifvit intagna i kontraktet. Det sistnämnda slaget af byggnadsskyldighet är uråldrigt och tillika det första, som blef regleradt genom lag. Landskapslagarna stadga ej någon byggnadsskyldighet, med undantag af Östgötalagen, som i sin Byggningabalk bjuder, att landbo skall på gården hafva åtminstone tre hus: lada, kornbod och nöthus. Skälet till denna landskapslagarnas tystnad var, att landbon egde såväl husen som gärdesgårdarna och att han vid afträdet tog dem med sig; borttog han dem ej inom viss tid, tillföllo de jordegaren. Hade den förre verkligen mottagit hus, var han skyldig att underhålla dem (Helsingelagens Jordab. 11). I Vexiö stadga af 1414 fick allmogen nybyggnadsskyldighet sig ålagd, näml. att upprätta ett hus hvarje år, lada, stuga och nöthus. Hvardera skulle räknas för två års byggnad, och de hus, som brukaren rättade upp, skulle han, när han skildes från gården, hålla husbonden färdiga. Alla andra hus skulle han lemna från sig så goda, som han dem tog. Der är således den sedermera för all nybyggnad gällande principen af årsberäkning redan upptagen. Hvad Vexiö stadga fastställt bekräftades sedan i en ny stadga af 1416 och upptogs till principen, om ej till ordalagen, i 25:te kap. Jordab. af Kristoffers landslag (1442), med den ändring likväl, att nybyggnadsskyldigheten beräknades till en viss summa penningar om året. Kalmar
recess (1483) tog åter upp årsberäkningen, men nedsatte henne till tre år för de då bestämda tre laga husen. Sedan alltså byggnadsskyldigheten blifvit stadgad, blef hon tid efter annan bestämd genom allmänna lagar, såsom Karl IX:s husesynsordning 1590 och Karl XI:s husesynsordning af d. 18 Juli 1681, hvilka gällde för hela riket. Den senare omfattade icke allenast krono-, skatte- och frälsebönders byggnadsskyldighet, utan äfven de på militien indelade böndernas. Den är synnerligen vigtig, emedan från den influtit bestämmelserna i 2:dra och 27:de kap. Byggningab. af 1734 års lag. Detta hvad angår byggnadsskyldigheten för brukare af jord, tillhörande enskilda, samt af allmänna kronohemman. Genom stadgandena i 20:te kap. af sistnämnda balk bestämdes byggnadsskyldigheten för innehafvare af ecklesiastika boställen, och genom de tid efter annan utfärdade militieboställsordningarna, af hvilka den ännu gällande är af d. 23 Jan. 1836, stadgades samma skyldighet för dem, som innehafva boställen, anslagna till arméns befäl. För civila boställen gällde och gälla de i 2:dra och 27:de kap. Byggningab. införda allmänna föreskrifterna. För andra publika hemman än boställen tillämpas stadgandena i 2:dra och 27:de kap. Byggningabalken.
Byggnadsskyldigheten omfattar, såsom ofvan blifvit antydt, två skyldigheter: skyldigheten att underhålla husen och skyldigheten att nybygga dem, när de förfalla. Den förra skyldigheten torde, för brukare af enskildas jord, ej anses sträcka sig längre än till förpligtelscn att underhålla husen i det skick, i hvilket han emottagit dem; för brukare af publika hemman deremot innebär hon utan all fråga förpligtelse att alltid hafva husen i godt stånd -- ett förhållande, hvartill man kan sluta sig af de skyldigheter, som äro tillträdaren ålagda, när han emottager hemmanet, och af det sätt, hvarpå vid sådana tillfällen tillses, att han icke låter försummelse i dessa skyldigheters fullgörande falla sig till last. Emellertid ligger det i sakens natur, att nybyggnadsskyldigheten måste vara begränsad, emedan hon annars lätteligen skulle kunna föra till brukarens ruin. Denna begränsning består först i bestämmandet af husens antal och storlek (Byggningab. kap. 2 och 27, § 3). De sålunda bestämda husen kallas laga hus. Vidare ligger en gräns i den s. k. "årsberäkningen", eller nybyggnadsskyldighetens bestämmande i ett visst förhållande till besittningstiden. Detta vill säga, att vissa år af denna beräknas på hvarje hus, som brukaren är förbunden att vid behof nybygga, eller m. a. o. att brukaren ej är skyldig att nybygga ett hus, om han ej innehaft gården så många år, som huset enligt årsberäkningen står för. Ju flere år, som räknas på hvarje hus, dess lindrigare är således byggnadsskyldigheten. Så räknas, enligt den allmänna i Byggningab. kap. 27, § 33 angifna regeln, ett större hus till tre, ett mindre till ett års byggnad; men på kyrkoherdebol räknas de hus, som å vanliga hemman stå för tre års byggnad, till fem års, och de mindre i förhållande derefter, hvaraf följer, att byggnadsskyldigheten är lindrigare på kyrkoherdebolen än annanstädes. Men vidare kan äfven behofvet upptagas såsom en för nu i fråga varande skyldighet gällande gräns, emedan ingen är skyldig att bygga, såvida ej husen verkligen äro förfallna, och ej mera, än hvad gården tarfvar efter ortens sed och lägenhet. Dessa bestämmelser om byggnadsskyldig heten gifva upphof till åtskilliga förhållanden, som betecknas med särskilda termer. Så benämnes underlåten, underhållsskyldighet husröta, försummad nybyggnad missbyggnad. Har åbon byggt flere hus, än lagen ålägger honom, kallas detta öfverloppsbyggnad; har han byggt flere hus, än som belöpa sig på hans besittningstid, säges öfverbyggnad ega rum.
För att kunna undersöka huru en innehafvare fullgör sin byggnadsskyldighet har man anordnat vissa åtgärder. Dessa bestå först i besigtningar, å publika hemman gemenligen periodiskt återkommande -- hvart tredje eller femte år --, då deremot å jord, som är i enskild ego, åtminstone, om hon är af frälse natur, jordegaren må låta hålla syn, när han vill. Besigtningarna å publika hemman bära namn af ekonomiska besigtningar och förrättas af vederbörande tjenstemän, i allmänhet kronofogden, biträdd af nämndemän. Å militieboställen är dock besigtningen något annorlunda anordnad. Ändamålet med densamma är att utröna i hvad skick hemmanet befinner sig; om försummelse i byggnadsskyldigheten upptäckes, ålägges innehafvaren att bota hvad som brister, på det han ej må åsamka sig större husröta, än han sedermera vid afträdet kan gälda. Merendels har den ekonomiska besigtningen sjelf rättsliga följder, så att hvad som vid densamma blifvit beslutadt går i verkställighet, derest verkan af densamma ej undanrödjes. Detta sker genom att öfver besigtningen anföres besvär till påkallande af den andra kontrollåtgärden, eller laga syn, som är en fullkomligt rättslig akt och verkställes af de dömande myndigheterna; på landet häradshöfding med half nämnd, i staden rådstugerätt. Å militieboställen är den ekonomiska besigtningen endast en besigtningsåtgärd, hvilken ej medför några rättsliga följder, såvida icke synerätt -- som kan anordnas då, med anledning af besigtningen, sådant finnes nödigt -- stadfäster det som vid besigtningen blifvit beslutadt. Den andra kontrollåtgärden är af- och tillträdessyn, som förrättas, när ombyte sker af brukare, å jord, vare sig hon tillhör enskild man, publik inrättning eller staten. Såsom ofvan är antydt, eger å jord, tillhörande enskilda, jordegaren, på grund af Byggningab. 27 kap. 8 §, sjelf låta föranstalta om syn äfven vid detta tillfälle, och skall denna syn förrättas af två oveldige män af nämnden. Verkan af denna förrättning kan upphäfvas derigenom att vid häradsrätten begäres syn, som då hålles af domaren med half nämnd. Denna förrättning är af så stor betydelse för rättsförhållandet emellan jordegare och brukare, att, derest den förre försummat att efter syn lemna gården i tillträdarens händer, jordegaren sedermera icke kan vid afträdet fordra ersättning för den
husröta eller missbyggnad, som då kan finnas (Byggningab. 27 kap., 7 §). Vid publika hemman föranstaltas af- och tillträdessyn af de myndigheter, under hvilkas tillsyn dessa hemman stå, och den förrättas af vederbörande domare i orten. Vid denna förrättning skola vara tillstädes ej endast af- och tillträdare, utan äfven ombud å jordegarens (statens eller den publika inrättningens) vägnar för att tillse, det tillträdaren icke gifver efter något af sin rätt och derigenom möjligen sättes ur stånd att fullständigt fullgöra de skyldigheter, som åligga honom i afseende på gårdens bebyggande. Anmärkas bör måhända, att vid syn å jord af det slag, hvarom nu är fråga, husen icke, såsom rätteligen borde ske, afsynas från afträdaren tili jordegaren och af denne sedan öfverlemnas till tillträdaren, utan anses rättsförhållandet ega rum endast emellan af- och tillträdaren; jordegaren är endast genom ombud tillstädes för att, på sätt som förut blifvit anmärkt, bevaka sin rätt. Vid syn af nu i fråga varande slag tages husens tillstånd i betraktande. Befinnes det, att afträdaren brustit i underhållsskyldigheten och att han underlåtit att verkställa nybyggnad, der sådan varit behöflig, och han sutit så länge vid gården, att han efter årsberäkningen å husen varit skyldig dertill; så dömes han att fullgöra dessa skyldigheter förr än han afträder från gärden. Har han deremot verkställt öfverloppsbyggnad, kan stundom komma i fråga, att tillträdaren skall inlösa densamma; finnes öfverbyggnad, är tillträdaren alltid förbunden att gälda dess värde till afträdaren. Dessa förhållanden redas derigenom att de erhålla formen af en ordentlig liqvid emellan de båda parterna, af- och tillträdaren. Skulle tillträdaren ej yrka ett fullständigt utbekommande af ersättningen för husröta och missbyggnad, så skulle han derigenom möjligen minska sin förmåga att fullgöra de honom under hans besittningstid i afseende på byggnadsskyldigheten åliggande förpligtelserna; och detta är förmodligen skälet hvarför vid syner å jord, som tillhör kronan eller publika inrättningar, ombud för jordegaren alltid skall vara tillstädes för att tillse, det tillträdaren ej genom okunnighet eller vårdslöshet minskar sin rätt. Ändring i synerätts beslut fullföljes genom besvär den vanliga domstolsvägen. Th. R.