Caedmon

Caedmon l. Cedmon [kädmön], angelsachsisk andlig skriftställare, d. omkr. 680, var, såsom Beda upplyser i sin "Ecclesiastical history" (skrifven 721--735), ursprungligen koherde under Whitby kloster, i Northuinberland. En natt tyckte han sig i drömmen se en vördnadsvärd man, som uppmanade honom att sjunga Herrens lof och skapelsens uppkomst, och han diktade då i drömmen ett qväde, som han behöll i minnet efter uppvaknandet och till hvilket han sedan lade flere verser. Detta poem, som författades omkr. 670, "är allt igenom religiöst och tolkar kristendomen på ett enkelt, allvarligt, eldigt sätt och inför oss sålunda i en ny verld af andlig romantik och känsla. De ämnen, som behandlas, äro hemtade från bibeln; i sjelfva verket gjorde C. en omskrifning af Gamla och Nya testamentets historia. Han besjöng verldens skapelse, Israels historia, Daniel, hela Kristi lefnadshistoria, den yttersta domen, skärselden, helvetet och himmelen. Alla, som läste qvädet, ansågo det för en gudomlig ingifvelse." Denna sång meddelade C. åt abbedissan Hilda i Whitby, hvilket hade till följd, att han fick en lärd uppfostran och blef munk. Flere bland hans andliga sånger äro bibehållna. Några af dem förete en slående likhet med delar af Miltons "Paradise lost". Särskildt anses den kraftiga skildringen af satans uppträdande hafva påverkat Miltons inbillningskraft. C:s verk äro de äldsta dikter på engelska. De utgåfvos först af Junius under titeln Caedmonis monachi paraphrasis poetica geneseos (1655). Den bästa upplagan utgafs af Grein i "Bibliothek der angelsächsischen poesie (bd. I., 1858).