Cantù, Cesare, italiensk häfdatecknare och skald, föddes d. 5 Sept. 1807 i Brivio (i Milano). Redan 1825 blef han professor i
literaturhistoria i Milano. Sin literära bana började han 1827 med den versifierade novellen Algiso o la lega lombarda (ny uppl. 1870), och kort derefter försökte han sig som häfdatecknare med Storia della città di Como (1829--32) samt Ragionamenti sulla storia lombarda del secolo XVII (1832--33). De frisinnade åsigter han uttalade i nämnda arbeten ådrogo honom ett års fängelse. Sina lidanden under denna tid beskref han i romanen Margherita Pusterla (1835; sedermera flere gånger å nyo upplagd). Samtidigt utgaf han Letture giovanili och vann dermed anseende såsom en af Italiens ypperste pedagogiske skriftställare. C. är anhängare af Manzonis skola, enligt hvilken staten bör sammansmältas med kyrkan, religionen med politiken. Hans historiska hufvudarbete är Storia universale (1837--42), som redan 1864 utkom i 9:de upplagan och blifvit öfversatt på flere främmande språk, bl. a. på danska, fri bearbetning af E. Holm och Ph. Weilbach (under utgifning sedan 1871). Det utmärker sig för stor klarhet samt vittnar om grundlighet och skarpsinne, hvarjämte det eger en sällspord friskhet och fulländning i formen. Trots sina afgjordt klerikala åsigter är C. patriot. Fastän han under det österrikiska regementet var utsatt för mycken förföljelse, uttalade han sig i Storia degli italiani (1854) för ett italienskt statsförbund, af hvilket Österrike skulle vara medlem, och i L'abate Parini e la Lombardia nel secolo passato (1853) sökte han ställa den österrikiska administrationen i ett fördelaktigt ljus. Bland hans senare arbeten må nämnas Beccaria e il diritto penale (1860), Vita parallele di Mirabeau e Washington (1868), La cronistoria dell' indipendenza italiana (1871) och Italiani illustri ritratti (1872--74). C. är f. n. (1878) direktör för arkivet i Milano.