Canzone

Canzone, Ital. 1. Metr. Visa, sång; nyttjas företrädesvis om en af den italienska lyrikens äldsta och ädlaste former, hvilken lånades från provençalerna, men utbildades af italienarna, i synnerhet Dante och Petrarca. Med canzone petrarchesca l. toscana förstår man en större lyrisk dikt med ett godtyckligt antal strofer (stanze), hvilka noga motsvara hvarandra i afseende på versantal (vanligen 9--20), versbyggnad och rimställning. Slutet utgöres merendels af en kortare strof. Är innehållet af allvarsam art, användas oftast "endecasillabi" (elfvastafviga verser), blandade med några "settenarj" (sjustafviga); om det deremot är gladt, äro de senare öfvervägande. Jämte denna regelbundna form af canzonen fans det redan i äldsta tider en annan, kallad distesa (uttänjd) eller distanza continua, der hvarje strof inom sig var orimmad, men hvarje vers hade sitt rim i motsvarande vers af de öfriga stroferna. Denna konstlade form öfvergafs likväl tämligen snart. Mot slutet af 16:de årh. fick den petrarchaiska canzonen en friare form, derigenom att T. Tasso förband de särskilda stroferna genom s. k. "catene" (kedjor) och "monili" (halsband). Ännu godtyckligare behandlades den af Chiabrera, hvilken genom sina "canzonette", med korta verser och korta strofer samt fri rimställning, banade vägen för den s. k. canzone anacreontica, som ej egde mer än namnet af den gamla canzonen. Sträfvandet att efterbilda antiken gaf i 16:de årh. uppslaget till den s. k. canzone pindarica l. canzone alla greca, som begagnades af Tasso, Alamanni, Trissino och i synnerhet af Chiabrera. Den består af kombinationer af tre och tre strofer (strofa, antistrofa och epódo). -- Den s. k. canzone a ballo l. canzone ballata (ej att förvexla med den nordiska balladen) är åtminstone lika gammal som canzone petrarchesca. Den var, såsom namnet antyder, bestämd att sjungas vid dans, så att de första verserna (ripresa) sjöngos i chör, den derpå följande strofen af en stämma, hvarefter chören åter föll in. Detta slags canzone tillåter hvarje versform och älskar det s. k. "rimalmezzo" (rim i versens midt). -- Af Nordens skalder hafva bl. a. Öhlenschläger ("Canzone til fädrelandet" m. fl.), Stagnelius ("Uppoffringen" m. fl.) och E. Bäckström skrifvit canzoner. -- 2. Musikt. En kort melodisk tonsats.