Caroto

*Caroto, Giovanni Francesco, italiensk målare, f. i Verona, hade också till lärare den veronesiske målaren Liberale. Men innan hans skolår voro förbi, utbytte han Liberales verkstad mot Mantegnas, Paduamästarens. I hans tidigare arbeten synes dock ännu ej något inflytande från Mantegna. Exempel äro hans madonnor i enskilda samlingar i Padua och i Modenas galleri. Färgen är afgjordt veronesisk, och C. har snart gjort sig fri från paduanskt inflytande. Emellertid ses på hans figurers grofva form, tjocka hufvud och magra kroppar, att han står qvar på »quattrocentos» (1400-talets) ståndpunkt. Men han blef småningom mera fri och färgrik, t. ex. i freskerna ur Tobias' historia i kyrkan S. Eufemia (Verona) och i dekorationen af vissa husfasader, der hans hand röjer sig, t. ex. Madonna med Jesusbarnet omslutna af en krans. När han till sist öfvergår till »cinquecentos» (1500-talets) form, röjer han påminnelser om de romerske målarna, och icke alltid på ett behagligt sätt, men i färgen förblir han veronesare, är mera kylig och brokig, men liknar ingalunda venezianerna. Af hans fresker finnas de bästa i S. Fermo maggiore, Madonnan och S. Anna, hennes moder, på moln mellan fyra änglar, nedanför Johannes döparen, Petrus, S. Rochus och S. Sebastian (1528). Af hans taflor finnas åtskilliga i Veronas pinakotek, såsom en Madonna, en S. Katarina, en Madonna med David och längst ned fottvagningen. Andra träffas i kyrkorna, såsom Madonna med två helgon och en donator (kyrkan S. Giovanni in fonte), Lazarus uppväckes (1531, i Pal. Vescovados oratorium) samt hans sista altartafla, S. Ursula med sina jungfrur och högst upp frälsaren in gloria (1544, i kyrkan S. Giorgio in Braida). Maffei kallar C. en Protevs bland Veronas målare för hans stilvexlings skull; Woermann tillägger, att denna Protevsnatur tyckes i det hela tillhöra veroneserna. C. R. N.