Castello-Branco, Camillo, Portugals främste prosadiktare under 1800-talet, f. 1826 i Lissabon, lefde från 1862 i tillbakadragenhet på ett landtgods i prov. Minho, invaldes i portugisiska vetenskapsakademien, adlades 1885 till visconde de Correia-Botelho och dog för egen hand 1890. Han skref mer än 100 band, på hvilka hans förläggare vunno rikedom, medan han sjelf förblef i knappa omständigheter. C.-B. skapade den portugisiska sederomanen och odlade äfven den historiska romanen. Han är med skäl högeligen folkkär i sitt hemland, ty hans skildringar hafva ett genomportugisiskt kynne, så i afseende på menniskorna som på naturen, lefnadsvanor, nöjen, intriger o. s. v., men i konstnärligt hänseende förete dessa berättelser ofta stora brister. Hans bästa romaner äro Amor de perdição (1862, flere uppl.), Amor de salvação (1864; flere uppl.) och O retrato de Ricardina. Mycket omtyckta äro äfven Mysterios de Lisboa (1854–55), Onde està a felicidade? (1857), No bom Jesus do monte (1863) m. fl. C.-B. riktade skriftspråket med talesätt hemtade från landsmålen. Af hans diktsamlingar är Um livro (1854, flere uppl.) den bästa. Dessutom författade han dramer (de rönte endast ringa framgång), literärhistoriska studier m. m.
Nordisk familjebok · första upplagan
Castello-Branco
Ämne: Utländska romanförfattare och romanförfattarinnor · Romanförfattare och andra skönlitterära författare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 87–88 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗