Cavalli, Giovanni, italiensk artilleriofficer, född 1808, gjorde såsom officer i sardinska armén förbättringar i bro- och fältartillerimaterialen. Under sin vistelse i Sverige på 1840-talet såsom kontrollant vid tillverkningen af de kanoner, som götos för sardinska regeringens räkning vid Åkers styckebruk, gaf han Wahrendorff idén till att förse sin bakladdningskanon med refflor. C:s försök ledde till antagande af refflade kanoner inom de flesta land. C., som 1865 utnämnts till chef för militärakademien i Turin, afled 1879. Han utgaf flere arbeten rörande ingeniörs- och artillerivapnets teknik.
*1. Cavallin, S., blef student 1833 (ej 1831). Han afled i Hvellinge d. 30 Maj 1886.
*2. Cavallin, S. G., afled, under en censorsresa, i Falun d. 17 Juni 1883.
*3. Cavallin, C., var i främsta rummet latinfilolog och intog såsom sådan en synnerligen framstående plats genom lefvande och detaljerad kännedom om den romerska literaturen i alla dess skeden och en fin uppfattning af språkets skiftningar. Men då hans akademiska lärareverksamhet genom omständigheternas makt blifvit öfverflyttad till grekiskan, visade han sig väl bevandrad äfven på detta område. De 15 år, under hvilka han beklädde den grekiska professuren vid Lunds universitet, voro en period af rik blomstring för det grekiska språkstudiet. Beundransvärd var i synnerhet hans förmåga att hos sina lärjungar väcka intresset för sjelfständig vetenskaplig forskning och att vägleda dem till vetenskapligt betydelsefulla, men dock efter deras krafter och förmåga afpassade uppgifter. Om hans egen forskareflit vittna bl. a. två bearbetningar af Grekisk syntax (1879 och 1887), hvilka, oaktadt sitt anspråkslösa syfte att tjena såsom elementarläroböcker, utmärka sig genom en sjelfständig och djupt inträngande behandling af det rika ämnet. Hans med inledning och kommentar försedda edition af Euripides Iphigenia i Tauri (1883) är icke blott en förträfflig hjelpreda vid läsningen af detta stycke, utan tillika en mycket god inledning till stadiet af den grekiska dramatiken öfver hufvud. 1885 utgaf han en ny, förkortad bearbetning af Latinskt skollexikon. De sista åren egnade C. åt en vetenskapens fordringar motsvarande framställning af Den homeriska dialekten, hvaraf ett första häfte (ljudläran) efter hans död utgifvits af J. Paulson (1892). C:s stora lärdom, hvilken sträckte sig äfven utom den klassiska filologiens område, vann erkännande genom hans inväljande i åtskilliga lärda samfund, bl. å. Vetenskapsakademien (1881). I kamraters och lärjungars krets var han högt uppburen, och vid sin bortgång, d. 10 Okt. 1890, sörjdes han af Lunds universitet såsom en bland dess ädlaste söner. En del af hans mindre skrifter, bland hvilka märkas Om grundtanke och karakterer i Runebergs Kungarne på Salamis jämförd med Sophokles' tragedier (i »Nord. tidskr.», II, 1879} samt Antonius och Kleopatra (i »Ny Sv. tidskr.», 1885), samlades efter hans död och utgåfvos, i förening med Th. Lysanders, med inledning och lefnadsteckning af M. Weibull 1891. A. M. A.