Charge [sjarsch], Fr. (af Med. Lat. carricare, belasta, af carrus, vagn), last, laddning, belastning; syssla, ämbete. -- Inom målarekonsten och diktkonsten betecknar charge det öfverdrifna, öfverlastade, smaklöst uppdrifna (jfr Karrikatur). -- I militärspråket användes detta ord för att beteckna allt, som hör till ett eldvapens laddning och affyrning. "Liflig charge" är detsamma som liflig eldgifning. -- Chargera, belastar öfverdrifva. I imperativen nyttjades det i svenska armén ända till år 1877 som kommandoord vid artilleriet, men är nu ersatt med kommandoordet "eld!". W. G. B.