Chevsurer

Chevsurer (»klyftbebyggare», af Georg, chevi, klyfta), en till kartveliernas (georgiernas) familj hörande folkstam, som till ett antal af 6–7 tusen pers. bebor de trånga dalar i norra Kaukasus, hvilka genomströmmas af Araguas och Arguns bifloder. Den talar till en del georgiska, till en del en så ålderdomlig dialekt deraf, att den icke förstås af de egentlige georgierna. Chevsurerna äro sannolikt en blandning af georgier, osseter, kister och andra bergfolk, men deras aflägsna hem, fjärran från hvarje beröring med civilisationen, har gifvit deras seder och samhällsskick en egen prägel, och många medeltida bruk och åskådningar, som annanstädes försvunnit, verka ännu bestämmande på detta lilla folks lif och tänkesätt. Byarna ligga spridda på bergssluttningarna; husen äro uppförda af skiffer i två våningar, af hvilka den nedersta är förbehållen qvinnorna. I midten af byn står ett 20–25 m. högt, fästningslikt torn. Ehuru chevsurerna nu lefva som fredliga herdar, jägare och biodlare, vittnar deras drägt om deras forna krigiska sinnelag. Äfven under arbetet på marken bära de ofta både pansarskjorta, armskenor och hjelm, alltid sköld och svärd; karakteristiska vapen äro vidare en tjock piska, som bäres i en rem öfver axeln, samt sazerulien, en taggig jernring, som bäres på tummen och af hvilken de flesta äldre chevsurer bära märken i ansigtet. Gossarna öfvas tidigt i vapnens bruk. Klanförfattningen är ännu bevarad, och slägtens äldste hörsammas obetingadt. Mandråp kräfver blodshämd, men kan efter ett års förlopp försonas med mansbot. Religionen är en egendomlig blandning af kristendom, judendom, islam och hedendom; om den sistnämnda erinra heliga lundar med i dem uppförda altaren, tron på andar, som bebo träd och ensamma ställen. Liksom hos baskerna och många andra lägre folk är couvade (se d. o.) gängse sed.