Chrysostomus

Chrysostomus (Grek. -os; "guldmun", af Grek. chrysds, guld, och stoma, mun), Johannes, den kristna forntidens berömdaste predikant och vältalare, föddes omkr. 347 i Antiochia. Redan kort efter födelsen förlorade han sin fader, Secundus, som innehade ett högt statsämbete. Hans gudfruktiga moder, Anthusa, egnade sig emellertid med stor omsorg åt sonens kristliga uppfostran, och det var hufvudsakligast henne han hade att tacka för de intryck af lefvande fromhet, hvilka blefvo fruktbärande för hela hans kommande lif. Till en början bestämde C. sig för advokatståndet och studerade under den berömde filosofen och talaren Libanius i Antiochia. Ehuru han röjde synnerligen goda anlag för den juridiska banan, öfvergaf han den dock snart för att i stället egna sig åt kyrkans tjenst. Hans gamle lärare och vän biskop Meletius i Antiochia upptog honom, efter trenne års trägen undervisning, i den kristna församlingens gemenskap och vigde honom någon tid derefter till anagnost (föreläsare af den heliga skrift vid gudstjensterna). C:s håg drogs emellertid till munklifvets ensamhet. Jämte några likasinnade unga män (bl. a. en Theodoros, sedan biskop i Mopsuestia, och Diodoros, sedermera biskop i Tarsus) drog han sig efter moderns frånfälle undan till de antiochenska bergen och tillbragte der sex år under de strängaste försakelser, odeladt egnande sig åt studier och andaktsöfningar. Hans derigenom i hög grad försvagade helsa nödgade honom dock att återvända till Antiochia, der han nu vigdes först till diakon (381) och sedan till presbyter, i hvilken egenskap han ock skulle vara biskopens medhjelpare. För sin fromhet och högsinthet, men i synnerhet genom den glänsande vältalighet han utvecklade i sina predikningar, vann C. snart ett allt allmännare erkännande. Menniskor af alla stånd ock åldrar trängdes kring den berömde talaren, hvilken i en synnerligen skön och tilldragande form frambar kristendomens sanningar. Det var ock detta, som sedermera gaf anledning till hans namn. Efter det C. i egenskap af presbyter verkat omkr. 12 år i Antiochia, blef han 397 patriark i Konstantinopel. Äfven der fortsatte han sin outtröttliga verksamhet som predikant och själasörjare på samma gång som han gjorde sig känd för en storartad välgörenhet. Nästan alla sina rikliga inkomster använde han till utdelning bland de fattige eller till underhåll af missionärer bland hedningarna. "Johannes allmosegifvaren" var det namn, hvarunder han snart gjorde sig älskad i Konstantinopel. Men den hänsynslöshet, med hvilken han uppträdde mot det allmänna sedeförderfvet inom samhällets alla klasser, förskaffade honom äfven många fiender, i synnerhet bland de högt uppsatte. Särskildt hade den yppiga och lastbara kejsarinnan Eudoxia svårt att smälta hans skarpa predikningar mot de förnämes verldslighet och njutningslusta. Också arbetade hon ifrigt för hans aflägsnande från Konstantinopel. Den. som slutligen orsakade hans fall, var dock hans närmaste ämbetsbroder, den maktlystne patriarken Theofilos i Alexandria. C. hade lemnat skydd åt några för origenistiskt kätteri misstänkta munkar, och med anledning deraf lyckades Theofilos att på en synod i Konstantinopel genomdrifva hans exkommunicering. Kejsar Arcadius dömde C. derjämte till landsflykt. Det lägre folket i den kejserliga hufvudstaden ville emellertid icke tåla, att deras älskade herde behandlades på detta sätt, och jäsningen blef så stark, att C. måste återkallas redan efter trenne dagar. Snart föll han likväl på nytt i onåd vid hofvet, och Theofilos var ej sen att än en gång uppträda som åklagare mot honom. Följden blef slutligen, att C. 404 måste begifva sig i landsflykt till Kukusa i Taurusbergen. Någon tid derefter förvisades han till Pityus vid Svarta hafvet. Kroppsligt försvagad som han var genom den hårda behandling han redan måst utstå, dukade han under för resans besvärligheter och dog, under färden dit, d. 14 Sept. 407. -- Bland hans många skrifter intaga hans homilier och tal ett synnerligen framstående rum. Särskildt berömdt är äfven hans arbete om prestämbetet ("Sex böcker om prestämbetet", 1874). J. H. B.